Hade en bra natt på jobbet och sedan var det ganska ruggigt ute när jag körde hem...dock inget regn!! Har sovit skapligt...vaknat flera ggr men lyckats somna om en stund till. Men nu är det bara 2 nätter kvar att jobba innan långledigheten så att säga "kickar in" 

Min förra häst Zimé som jag hade innan T hade ordentligt "koll på läget" VART jag var hela tiden 

  Från kvalitetstävlan på Strömsholm hösten 1993. Jag är gravid med Fredrik och blev sparkad av min häst när jag skulle visa upp henne Hon blev rädd och stressad när flaggstångsremmarna slog mot flaggstången  Hade en HIMLA TUR att det tog på insidan av benet och INTE i magen...annars hade Fredrik INTE funnits idag!!! Det får en att tänka efter rejält!!!

Om jag gick ner i källaren till garaget och tände lampan stog hon "giv akt" utanför dörren på andra sidan vägen!! Det slog aldrig fel  Till slut fick vi göra så att när vi skulle gå och hämta mat ur frysen..tände vi inte lampan...annars stog det en mycket sur häst ett bra tag väntandes på andra sidan vägen 

Zimé var ju väldigt speciell som häst och jag gjorde alltid iordning henne utomhus lös pga att det inte gick att sätta fast henne... precis som jag nu gör med T. Det har funkat bra på bägge hästarna att ta in dem i paddocken och göra iordning dem där. Jag hade mina rutiner med Zimé och provade samma sak med T som visade sig funka riktigt bra  Det kändes otroligt skönt när jag insåg att även T var med på noterna    

Nu har det visat sig att T har också kommit på att när det lyser i källaren är nog matte förmodligen där   Har under em smörjt passiren + alla tillbehör till den (ska skickas iväg till köparen på måndag) och även G4:an. Gissa vem som stått utanför garagedörren på andra sidan vägen "giv akt"?? Japp...helt rätt...T 

Jag tog till slut in honom i paddocken och satte på ett regntäcke (fick dock borsta min "lerinpackade-mammut" först )  så han fick värma sig lite...då det verkar har regnat under natten. T kommer oftast upp till huset och mer eller mindre "säger till" på sitt sätt att han vill ha täcke en stund Jättehäftigt och otroligt tycker jag   Vi börjar känna varandra ganska bra vid det här laget bägge 2  

Sedan blev det lunch, muggtvätt & smörjning och av med täcket...annars hade han nog tuggat sönder det inatt    

Nu har jag landat i soffan och ska gå iväg och se om jag hittar mig någon föda!! L-O är och styckar älgkött idag så han kommer nog att dröja ett tag till innan han kommer hem  

Dags för middag och CSI från igår!!!

Ha en jättebra fortsatt fredagkväll!!

Chilla lugnt  

Mvh anaby  

Även om det var en olycka så kan livet förändras MYCKET!!!

Jag har ridit och haft egen häst i 36 år. Det är absolut ingenting jag ångrar på något sätt!! Alla 8 hästar jag har haft under årens lopp har lärt mig väldigt MYCKET fast på olika sätt eftersom de alla har varit väldigt olika Jag lär mig fortfarande en massa saker med T varje vecka 

   Och visst har det hänt en del allvarliga olyckor för mig med...Dock inga benbrott...eller jag gick omkull och bröt revbenen i samband med en hoppträning sedan har jag brytit ett ben i ett finger och även brytit mitt lillfinger bakåt i 90 grader...för länge sedan. Men varken arm eller ben har jag brutit  

Istället har jag fått en rejäl hjärnskakning och  "tappat minnet"  Efter den ridturen tog det nästan 1 år innan jag var iordning i huvudet igen  Det är nog det allvarligaste jag hittills har varit med om!!!

Stukat fotleder ett antal ggr...blivit sparkad både i ryggen, huvudet och i ansiktet...Tja, listan kan göras lång pga mina problemhästar jag har haft tidigare. När jag räknar efter har jag haft 3 problemhästar under "resans gång"!!!! Oppsss!!  Jag tycker ändå att jag har klarat mig VÄLDIGT bra under årens lopp.

För varje incident/olycka man är med om så blir "säkerhetstänket" större och framför allt bättre   Och jag blir ju inte yngre heller...

Det som jag alltid tyckt ha varit jobbig är att se sina anhöriga vara ledsna och knäckta de ggr det hänt allvarliga grejer...och veta att det är jag som har utsatt dem för det!!!

Jag kommer speciellt ihåg den gången jag gick omkull i samband med en hoppträning med Zimé och vi föll bägge 2...både hästen och jag...hon fick bommen mellan benen och landade på höger bog. Sedan var hon väldigt upprörd när hon steg upp så hon trampade mig på vänster sida och bröt ett antal revben på mig  Kan säga att jag tuppade av på en gång...förmodligen lika bra!! Men steg sedan upp och fortsatte hoppa?? Är man frisk eller?? Nja...Blev allfall inlagd 1 natt och sjukskriven i 1 månad  

När min man skulle berätta för mina barn som på den tiden var små att jag låg på NUS och hade brytit revbenen....blev det rent kaos!!! De blev helt hysteriska och skrek och var helt förtvivlade!!! Då insåg jag att jag faktiskt har en skyldighet inför mina barn att skydda mig när jag rider och hoppar. Efter det använde jag alltid säkerhetsväst när jag red ut och när jag hoppade. Så många pikar jag fick för det (är över 10 år sedan jag tävlade sist. Använde väst de sista 3 åren jag tävlade) från andra ryttare på tävlingar  Ingenting jag brydde mig om utan när kommentarerna och pikarna blev för mycket...förklarade jag bara VARFÖR jag använde väst. Då blev det oftast lugnt på den tävlingen Jag blir jätteglad när jag ser vuxna med säkerhetsvästar på hopptävlingar!!! En olycka händer så lätt!!! Och jag tycker att det är bättre att man är förberedd  

Idag försöker jag tänka på VAD som är bra för mig...även om jag måste göra saker lite mer "omständiga" kring T för att slippa chansa och att det ev. blir en olyckor gör jag hellre det än att jag chansar och tänker "det kan gå". Han är för det mesta snäll men även en snäll häst kan flippa om fel omständigheter händer runt omkring  Sedan är han även väldigt stor!!!

Man ska vara tacksam över livet!!

Mvh anaby