anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering.

Alla inlägg den 17 juni 2012

Av anaby - 17 juni 2012 22:08

Jag fick en förfrågan vad HELLP-syndrom är och tänkte att det bästa var att "berätta min egen historia" om det. Det är mycket ovanligt att man får HELLP under en graviditet och jag har haft det 2 ggr. Jag börjar dock med att berätta del 1 så länge.

Vad är HELLP syndrom??

Namnet HELLP är en medicinsk förkortning på Hemolysis (nedbrytning röda blodkroppar, blodkroppssönderfall) Elevated Liver enzyme (förhöjda levervärden) och Low Platelets (lågt antal trombocyter/blodplättar)


Sjukdommen upptäcktes i mitten av 50-talet men det var först 1982 som den fick ett namn.


Symtom:


Vanliga tidiga symptom är ont i magen just under höger bröst eller revbensbåge och illamående med eller utan kräkningar och en allmän svaghetskänsla. Andra symptom kan vara svår huvudvärk, synrubbningar, en ökad benägenhet att blöda lätt från små sår, svullnader på ansikte eller händer, högt blodtryck och/eller protein i urinen.

HELLP kan förekomma så tidigt som i 20:e graviditetsveckan eller så sent som efter förlossningen. Vanligast är  att HELLP-syndrom uppträder någon gång under graviditetens tre sista månader.


Som tidigare nämnt så är HELLP en mycket ovanlig sjukdom. Amerikanska studier har visat att ca 5-7% av alla gravida kvinnor utvecklar pre-eklampsi. Av dessa får endast ca 2-12% HELLP. Det skulle betyda att mellan en och åtta kvinnor på tusen utveckar HELLP-syndrom.


Liksom när det gäller pre-eklampsi kan HELLP-syndrom variera i svårighetsgrad. Kvinnor med en mild form av HELLP kan t.ex ha ont i magen och ha förhöjda levervärden men inte högt blodtryck eller protein i urinen. Det är därför det ofta kan vara svårt att ställa rätt diagnos från början. Kvinnor med mild HELLP kan ibland gå hela graviditetstiden ut och förlösas vaginalt.


Komplikationer:

Blodkroppssönderfall kan orsaka ödem (svullnader) och anemi (blodbrist).

Förhöjda levervärden kan tyda på skador på levercellerna som i mycket sällsynta fall kan orsaka att levern brister. En brusten lever är ett mycket allvarligt och livshotande tillstånd. Vissa kvinnor kan också få problem med njurarna och akut njursvikt kan uppkomma.


Låga halter av trombocyter i blodet gör att blodet inte koagulerar som det ska. Kroppen försöker lösa upp de små infarkterna som kan ha bildats i olika organ genom att öka sin blödningsförmåga. Då sjunker halten av trombocyter i blodet, och blödningar och blåmärken uppstår lättare. Mycket låga trombocythalter kan göra att blödningar vid förlossningen blir svårare att stoppa. Blodtransfusioner innan eller efter förlossningen kan bli aktuella om trombocytvärdet är väldigt lågt. Kvinnor med HELLP har ofta trombocytvärden under 100000/mm3 mot det normala 150000-400000/mm3. Den svåraste formen av HELLP har ett trombocytvärde på under 50000/mm3.


Tyvärr så klarar sig inte alla barn som föds när modern utvecklat HELLP. För modern kan njursvikt, koagulationsproblem eller en brusten lever vara livshotande komplikationer. HELLP-syndrom bör övervakas på sjukhus eftersom tillståndet mycket snabbt kan förvärras.


Behandling:

HELLP-syndrom diagnostiseras genom blodprov och noggrann övervakning och dess enda kur är att förlösa modern oavsett om barnet är fullgånget eller ej. Om omständigheterna tillåter så sätter man igång förlossningen , annars görs ett kejsarsnitt. Det viktigaste är att förlossningen övervakas, både för barnets och moderns skull.



Nästa gravidiet:

Det finns inga säkra uppgifter på hur stor sannolikheten är att man får HELLP vid en ny graviditet. Detta beror främst på att det är en så ovanlig sjukdom att man inte fått tillräckligt stort patientunderlag för att kunna dra några säkra slutsatser.


Det här är lite fakta om HELLP...Här kommer min egen historia från 1994 och min första graviditet.


Det hela började söndagen 20/3 1994....mina symtom var kräkning, ont i magen, illamående...Då Fredrik var beräknad till den 29/3 och det var min första graviditet så åkte vi in på Kvinnokliniken i Västerås på en koll.

Efter en koll av blodtryck (som var högt och normalt i slutet på graviditeten) och ett urinprov som INTE visade äggvita fick vi åka hem igen....Jag spydde resten av natten Var någorlunda på måndag och tisdag...

Sedan satte det igång igen med kräkningarna, illamåendet och ont i magen på torsdag 24/3..spydde hela natten och mådde INTE bra kan jag säga...blev något bättre under fredagen....Men mådde INTE bra!!!

lördagkväll 26/3 satte jag igång och kräkas IGEN!! Detta var 3:e gången jag kräktes på minde än 1 vecka

Vi åkte än en gång in på Kvinnokliniken och möttes av irritation när vi kom in...blodtryck och urinprov togs...var samma resultat som förra gången. Den här gången fick jag dock ligga kvar under natten då jag hade värkar. Fick bla Petidin och Oxazepam (enligt journalen)...Fick åka hem på söndag fm. Åt endast flytande hela söndagen...gick skapligt. Hade vid det här laget MYCKET ont i magen och var helt slut i både kropp och knopp. Träningsvärk i magen pga alla kräkningar under nattetid så det räckte och blev över..

Sov relativit gott söndagnatt. Vaknade reltivit utsövd på måndag morgon 28/3...L-O åkte iväg till jobbet och jag gick in i köket för att äta frukost...kräm...hann bara äta lite så satte jag igång och kräkas IGEN!!! DÅ KAN JAG SÄGA ATT DET BRAST FÖR MIG!! Detta var 4:e kräkningen på en dryg vecka och vi hade INTE fått någon hjälp från Kvinnokliniken...ingen hade ens en misstanke på att någonting var fel??? De blev ENDAST irriterad när vi dök upp och förklarade att jag kräktes. Deras förklaring var att det var "vanlig" magsjuka. Jag kan säga ärligt att jag varken före eller efter denna graviditet har kräkts 4 ggr i utspridda dagar  i samband med en magsjuka

När jag började kräkas på måndagmorgon ringde jag till L-O på jobbet och grätBåde kropp och knopp var vid det här laget helt slut...Han skyndade hem från jobbet och vi var på Kvinnokliniken igen 09.30 ...pip...Vid det här laget var både L-O och jag eniga om att vi INTE skulle åka hem förrän vi denna gång fick svar på våra frågor och frågetecken kring graviditetenTur för mig att vi var 2 st som kunde föra min talan!!!


Vi möttes av en kvinnlig "stram" läkare och det känns så här efteråt att det kanske var min räddning den dagen!! Hon ordinerade ganska snabbt både dropp och blodprover efter att ha läst i journalen om mina tidigare besök under den gågna veckan

Efter lunch var det dags för ännu ett blodprov??? Ssk som kom in då frågade mig om jag förstog vad som skulle hända framöver?? Nej, sa jag...förklara läget är du snäll. Jo, sa hon vi måste ta ännu 1 prov för att du mår INTE bra men barnet mår för tillfället bra. De håller på att ta ställning till om de ska sätta igång dig eller om det blir ett kejsarsnitt. Ok, säger jag...bara jag får hjälp så är jag glad

När jag läser i min journal om mitt trombocytvärde...ligger det på 32 000 och när man läser på symtomen här ovanför inser man att vid SVÅR HELLP ligger värdet på under 50 000

Provsvaret kom 15.20 och läkaren kom in till mig 15.30 för att meddela att de skulle göra ett akut kejsarsnitt på mig pga av att jag var MYCKET sjuk men barnet mådde bra i magen...det var mig de var oroliga för. Kändes enormt bra att höra att den lilla i magen var mådde bra Det bästa på hela veckan kan jag säga!! Ok, sa jag...gör vad ni vill bara jag får hjälp för nu orkar jag inte så mycket mer!!!


När läkaren går ut väller det in folk som tar av kläder, rakar mig nertill, sätter kateter och gör mig iordning för opTur att man jobbar inom vården själv och VET att de är där för att hjälpa en!!

De sprang iväg med mig till en operations sal med L-O i släptåg...Han ville ju vara med på förlossningen så att säga...De sa till honom: Du hinner inte få på dig kläder för det här kommer att gå fort!!!

Vi kom in till operationen och där möts jag av narkosläkaren som jag endast såg ansiktet på då jag låg ner...med munskyddet på. Han säger till mig att nu ska vi söva ner dig. Ok, säger jag...det ska nog gå bra Han förklarar för mig att först ska han ge mig syrgas och när han strycker mig på halsen sätter han in narkosen...Ok, säger jag än en gång. Syrgasen kopplas på och sedan efter någon minut känner jag att han styker mig på halsen och sedan är det så att säga GOD NATT för mig


För L-O:s del gick han ner för korridoren och var på väg ner igen när de ropade på honom att nu var sonen ute!! KOM HIT!!


Jag mådde sedan rejält dåligt när jag vaknade...hade så fruktansvärt ont i magen så det går inte att beskriva med ord!! Det enda jag kan säga är att jag har ALDRIG haft så ont varken före eller efter!!!

På uppvaket fick jag Petidin under mer eller mindre hela natten...gjorde INGEN som helst verkan De gav mig varannan gång i benet och varannan gång i droppnålen. Jag minns tydligt en gång när en av tjejerna skulle ge mig i benet. Jag hade endast ett påslakan på mig så hon lyfte upp det och gav mig sprutan i benet...när hon skulle lägga på mig påslakanet så nuddade det magen och det kändes precis som om någon släppte en tegelsten från taket på magenJag höll på att svimma av smärtan!!! Hon såg ju på mig att jag reagerade och frågade hur det var....jag sa att jag klarar INTE av någon tyngd på magen INTE ens påslakanet....

Jag var helt slut och fick först plasma men det räckte inte...jag piggnade inte till så till slut insåg de att en blodtransfusion var nödväning. Jag fick 2 enheter blod och blev väl någorlunda iordning..

Som alla vet ska man stiga upp så fort som möjligt efter en operation...vilket även gällde för mig. De drog katetern och sedan skulle jag upp och på toa..Det var ju bara att gilla läget och göra så gott man kunde. I mitt fall så hade jag 2 st som hjälpte mig på toa...kan säga att det fick släpa mig dit för jag kunde INTE gå ett steg Väl inne på toaletten så svimmade jagNär jag vaknade till minns jag att jag tänkte: DET BLIR EN LÅNG NATT!!!

Väl tillbaka i sängen började jag oroa mig för nästa toalettbesök...suck!!

Dock tog det inte lång stund förrän en av tjejerna kom in med en toalettstol. De hade pratat med läkaren pga min svimmning och han hade godkänt att jag kunde ha en toalettstol bredvid sängen iställetTack gode gud!!!

Det tog mig ca 15 min att ta mig upp i sittande ställningMen när jag väl satt upp så var det bara några steg till toalettstolen

På dag 2 fick L-O hjälpa mig att duschaJag satt på en duschstol och kunde INTE böja mig ner överhuvudtaget...kändes väl så där att bli duschad av sin man..Tur att man har känt varandra i några år innan


På dag 3 fick vi åka hem vilket kändes enormt skönt för mig!! Då fick man ta allt i sin egen takt hemma


Den informationen jag fick från Kvinnokliniken var att allt var ok och det var aldrig någon risk för varken mig eller barnet?? WHATA!!! Stämde ju inte riktigt med vad jag fick höra eller lösa om efter kan jag ju säga....Vi fick även höra att det INTE var någon som helst risk att jag skulle drabbas av HELLP igen...Det är tyvärr garantier som man INTE kan lämna med tanke på att det ALLTID finns en risk att drabbas av det igen....Även om självklart alla inte drabbas 2 ggr som jag gjorde.

Att de INTE förstog på en gång att det var HELLP jag drabbades av sa de berodde på att det var 2 st andra qvinnor som också hade drabbats av det under samma vecka som mig...så de trodde INTE att det var möjligt att 1 till hade drabbats av det för enligt statistik var det INTE möjligt Man blir ju alldelens matt!! Så om det kommer in ett benbrott så säger man nej, du har INTE drabbats av ett benbrott för enligt statistik så har vi redan haft 5 benbrott idag och det SKA inte vara något fler??? HUR TÄNKER MAN IGENTLIGEN!! Säger som Grissom på CSI, låt resultatet svara för sig själv


Jag gjorde en efterkontroll på Mödravården här i Norr efter vi flyttat hem och den barnmorskan var ganska upprörd över hur de hade skött allt i samband med min förlossning!! Hon rådde mig att göra en anmälan efter att ha sett journalen som jag bad om att få utskriven i och med att vi flyttade till en annan stad. Jag kände att jag inte orkade med någon anmälan och rota i det där som var så otroligt jobbigt både psykiskt och fysiskt. Hade vi bott kvar så hade jag nog fullföljt anmälan men eftersom vi flyttade till en annan stad så lät jag det bero. Jag hade väl även en förhoppning att de kanske tänkte till lite mer efter det som hänt mig så att det förhoppingsvis INTE skulle bli samma sak för någon annan gravid qvinna...


Jag gick upp 20 kg under min första graviditet. På 1,5 månader hade jag gått ner ALLT!!! Det hände ganska mycket under dessa 1,5 månder som gjorde att vikten bara försvann...Dels pga HELLP syndromet och återhämtningen efter det och sedan opererades Fredrik när han endast var 3,5 månader gammal för PYLEO STENOS (förträngning av nedre magmunnen vilket innebär att mjölken inte går ut i tarmen som den ska...han spydde ut allt han fick in...dvs kaskadkräkningar...det rann nerför ryggen på oss när han rapade) och sist men inte minst så flyttade vi hem till Norr igen efter 3 år i Västerås.

Detta är min historia om min första förlossning...


För er som INTE har fått barn ska jag tillägga att det är MYCKET ovanligt med HELLP syndrom!!!


Nästa graviditet och förlossning skulle visa sig bli intressant också...fast på ett annat sätt


Fortsättning följer någon annan dag

Mvh Anna


Presentation


Välkommen till mig! Jag bloggar bla om min satsning att tävla i hoppning upp till 130 cm efter 17 års frånvaro på tävlingsbanorna. Och en massa annat trevligt :)

Fråga mig

27 besvarade frågor

Omröstning

Hur gammal är du som tittar in på min blogg? ;)
 20 år
 25 år
 30 år
 35 år
 40 år
 45 år
 50 år
 55 år
 60 år + däröver

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28 29 30
<<< Juni 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards