T stog uppe vid huset när jag vaknade idag så jag passade på att släppa in honom i paddocken en stund tills det var dags att rida   Tog det sedan lugnt en stund.

Idag var det blåsigt men otroligt varmt...kring 20 grader!! Var skönt att det blåste annars hade vi nog "tuppat av" både jag och T efter vägen  

Gammal bild från hösten 2011 men samma sadel men utan huva och benlindor idag. 

Jag går ner genom hagen och den inhägnade åkern när jag rider ut..på så sätt behöver jag inte gå efter grusvägen där det är STORA stenar. Sedan rider jag på grusvägen där det inte är några stenar för att sedan gå ner på en åker där det är gräs mitt emot en av sommarhagarna....ca 100 meter längre bort blir det grusväg igen men inte så farligt med grus. Tills det blir dags för trav där det från början är lite smågrus som övergår till minimalt med grus  När vi sedan saktar av och går nerför backen nedanför kyrkan blir det gräs och lite grus på sidan av vägen...klättrar uppför gräset på sidan av "klätterbacken" och skrittar ner på gräset och fortsätter sedan trava efter "rotstigen"...där det bara är gräs och en massa rötter  Lite snubbel idag men det gick ändå över förväntan då vi inte har travat där på evigheter. Det har nämligen legat ett träd precis över stigen där jag brukar trava. Nu har någon snäll och vänlig själ tagit bort den  Förmodligen någon som jobbar på Kyrkan  Sedan fortsätter vi på grusvägen tills vi ska trava igen. Har hittat ett "spår" på grusvägen där det nästan är tomt på grus förutom sista 30 metrarna....där det är lite smågrus. Brukar funkar bra att trava där ändå. Sedan skritt tills vi går in på åkern mitt emot hagen igen.. fortsätter att skritta på vägen tills det blir dags för trav och travar ca 100 meter tills vi fattar galopp. Lite seg idag men när vi väl kom igång var det en bra galopp med lagom tempo  Andra galoppen...inga problem heller!!!

Sedan fick T syn på några ungdomar ca 300 meter bort och ville INTE fatta galopp igen utan stirrade bara på dem...suck!! Först provade jag att backa tillbaka till ursprungspunkten där vi fattade galopp....tog ny galoppfattning men han "bara" stirrade på ungdomarna  På 4:e försöket var jag rätt så irriterad kan jag säga...brukar INTE bli irriterad på honom ofta....då tog han galoppen direkt jag la till skänkeln  Galopperade bara några språng då det var galoppfattningen jag var ute efter. Saktade av och berömde VÄLDIGT MYCKET!!! Tog tyglarna och gjorde galoppskänkel för andra galoppen...en klockren fattning på en gång  Då gav jag mig!! Jag kände även på T att han tänkte "vad det bara det här du ville att jag skulle göra" så varför har vi bråkat idag då?? Skrittade sedan på sidan av en åker och T var lugn som en filbunke efter galoppen. Det märks så tydligt när han är NÖJD med sig själv  Skrittade på åkern i 300 meter...ut på vägen i 100 meter och ut på en av pappas åkrar i ca 150 meter....över vägen och ut på sista åkern....75 meter innan vi tar oss till den inhägnade delen av åkern....HEMMA!!!

Som ni märker rider jag på ganska mycket gräs nu när T är barfota. Jag försöker rida på gräs där det går och när det INTE är halkigt efter regn. Det brukar vara riktigt nyttigt för honom att gå någon annan stans än på vägen också 

När vi landade hemma var både jag och T svettiga!!! Det var riktigt kvavt och varmt...ska ju bli regn imorgon sägs det  och förmodligen ingen ridning för oss!!! Känns bra att ha ridit honom ordentligt idag 

T fick lunch medans jag passade på att ta på mer myggmedel. Tvätta karlederna bak. På ena benet är det helt borta medans det är en liten fläck på det andra benet. Har tvättat, smörjt med vegebomsalvan och lagt på sorbactkompress och sedan lagt på en bit av en "flexlinda" för att allt ska hållas på plats. Vill inte linda med en fleecelinda i den här värmen. Får se hur flexlindan håller allt på plats lite senare ikväll. Varför jag har lindat med flexlindan? Jag vill ge Vegebomsalvan en chans att verka då jag INTE vill ha mugg igen!!!! Håller tummarna att det funkar tills imorgon!!!

Sedan fick T på sig magnettäcke och fick stå och beta en stund inne i paddocken medans jag fixade med de nytvättade schabraken och hängde upp lite annan tvätt på tork.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mamma kom förbi för att prata lite då hon såg att garagedörren var öppen. Medans vi står och pratar hör vi en hund som skäller som en tok??? Jag tittar upp och ser en tax inne i paddocken hos T...som  reagerar direkt och lägger öronen bakåt och springer efter hunden som givetvis är lös  Det första jag hörde av tjejen som var ute med hunden när hunden sprang in till T var att hon skrattade?? När T sprang efter hunden med bakåtslickade öron med huvudet i marken blev det väl inte lika roligt längre för då stog hon och skrek: Vad ska jag göra?? Då steg jag fram och ropade till henne: Du måste gå in i hagen (inte paddocken då utan hagdelen där T INTE befann sig för tillfället då han stog i paddocken) och ropa på hunden så att den KOMMER UT FRÅN HÄSTEN. Jag såg även att när jag skrek till tjejen stannade T upp och slutade jaga hunden. Hon kunde ropa på den och den kom ut från paddocken. SOM TUR VAR!! Jag vill INTE gå in i en hagen om T jagar en hund...då jag inte själv vill göra illa mig!!! Stog sedan och väntade tills tjejen gick förbi mig och sa då till henne: Min häst jagar och kan sparka hundar!! Din hund är dessutom så pass liten att det skulle BLI STOR SKADA om han lyckades med det!! Det bästa är att du har hunden kopplad nästa gång du går förbi så att det inte finns någon risk att samma sak händer igen och kanske med en annan utgång. 

Svaret jag fick var: Ja, jag ska göra det!!

Förhoppningsvis fick den här hundägaren sig en tankeställare. Självklart är det roligt så länge det INTE händer någonting med hunden när den springer in till en häst...men den hade även kunnat göra illa min häst genom att nafsa och bita honom!! Det kändes skönt och bra att T reagerade DIREKT genom att bli aggressiv och började jaga hunden. Det hade nog INTE hundägaren tänkt sig och fick nog en rejäl tankeställare om att olyckan faktiskt kunde ha varit framme....när hon dessutom skrattade först och sedan blev rädd!!!  HUNDEN HAR JU DESSUTOM INGEN RÄTT ATT VARA I HAGEN ELLER DEN SKA INTE ENS SPRINGA DÄR INNE ÖVERHUVUDTAGET!!!

Jag får se om det blir någon fler incident med någon hund...då är det nog läge att sätta upp YTTERLIGARE en skylt om att T INTE tycker om hundar Börjar dock bli rätt less på att sätta upp skyltar om ALLT självklart som gäller runt omkring T 

Det enda som är bra är att jag INTE har sett någon mata eller gå in till honom sedan den skylten kom upp!! Så uppenbarligen gör den nytta även om jag känner att det känns otroligt onödigt    Fortsättning följer på hundfronten sedan!!!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu är jag klar med T för idag och ska snart hoppa   in i duschen innan middagen!! Ikväll ska vi installera ringklockor hos grabbarna på övervåningen. Det blir jättebra då då kan vi ringa på dem när det är middag och deras kompisar kan också ringa på ringklockan och slipper ringa på mobilen för att bli insläppta  Vi slår så att säga "2 flugor i 1 smäll"  Sedan ska vi åka iväg med Fredrik så att han får panta lite tomburkar och slänga glasflaskor...det är nyttigt om man får städa upp själv efter det man har dragit fram 

Ska också försöka hinna med att "remma om" schabrakhängaren. Den ena kedjan på sidan gick av idag. Tycker inte att jag har hängt så himla många schabak på den men kedjan verkar vara otroligt klen  Jag köpte flera olika rep på Rusta i olika färger. Har både blått, rosa och rött...så jag ska kolla vilken färg som passar bäst att knyta med i öglorna. Orkar inte med när kedjan går av var och varannan gång. Måste ha grejer som man kan använda sig av utan att laga titt som tätt  Blir nog fina fisken!! Bilder kommer på "före  & efter" 

Ha en fortsatt jättebra måndag!!!
Chilla lugnt  

Mvh anaby              

Nu har jag börjat nedräkningen innan jag får semester!!! Endast 2 veckor kvar att jobba...och för mig som jobbar natt blir det 7 nätter kvar att jobba. 2 nätter (tisdag och onsdag) den här veckan och 5 nätter (söndag, måndag, torsdag, fredag och lördag) nästa vecka!!! Sedan kommer jag att vara ledig i 7 veckor!!! Det känns fantastiskt bra   Jag har haft mycket sparad ledighet då jag inte har tagit ut all semester på sommaren de senaste åren. Så det är nog sista chansen att ta ut så pass lång ledighet...då vi ska ändra om semestrarna på jobbet f.r.o.m nästa år. Då gäller det att passa på nu!!!

Jag känner även att jag kommer att behöva lite längre ledighet pga min op som jag gjorde i mars och för att verkligen kunna återhämta mig ordentligt. Upplever att jag fortfarande INTE är riktigt pigg och alert som jag skulle vilja vara än  

Ska även börjar jogga igen och då är det perfekt att börja med det under semestern så att jag har kommit igång ordentligt med det när jag börjar jobba igen. Då kommer jag att orka betydligt mer!!!

Det känns som om det kommer att bli en BRA sommar!!!! Jiiippiiieeeee!!!! Och ser framemot att vara piggare och starkare under hösten  

Mvh anaby  

Jag tänkte berätta lite om min anafylaktiska chock som jag fick i samband med ett getingstick 1987....närmare bestämt i september..

Jag satt på jobbet på morgonen och fikade med mina jobbarkompisar när jag kände hur det stack till rejält i höger arm. Kan säga att det stack till rejält!!! Efter att ha kollat runt lite upptäckte vi en geting och förstog att det var den som hade stuckit mig. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan började att jobba ingen....

Gick dock inte lång tid förrän jag började känna mig "konstig"

Jag gick in på toaletten och fick en chock!!! Hela jag var full i nässelutslag....helt vitprickig ÖVERALLT!!! Och det kliade som jag vet inte vad.....Jag stog en stund inne på toa och kliade mig som ett "halv-tok" innan jag gick till chefen som sa på en gång när hon såg mig att du måste upp till Akuten!!

Sagt och gjort. Jag fick skjuts upp till Akuten....det var inte många km dit från jobbet men jag höll ändå på att svimma 3 ggr.

När vi kommer fram och jag stiger ur bilen ser jag ingenting...jag har fått synbortfall. Kvinnan som skjutsat mig frågar om jag kan gå själv? Nej, säger jag....jag ser ingenting...allt är bara vitt!!!

Hon har sinnesnärvaron att springa in på Akuten och har med sig flera läkare med en bår ut...de slänger bokstavligen upp mig på den och springer in igen....och pumpar in mig kortinson och adrenalin

Min chef hade ringt till mamma och sagt till henne att hon skulle skynda sig upp på Akuten....Hon berättade sedan för mamma att hon INTE hade trott att jag skulle överleva med tanke på hur sjuk jag var när jag åkte in..

Jag kan säga att jag var MYCKET borta och kommer knappt ihåg någonting efter de fick in mig på Akuten.

Det visade sig att jag hade ett blodtryck på 60/40 när jag kom in på Akuten....och jag fick veta att hade jag kommit in minuter senare hade jag förmodligen INTE klarat mig....utan dött på fläcken....19 år gammal pga av en geting!!!

Jag blev inlagd i 4 dagar på NUS med eget rum och EKG kopplat till mig med övervakning dag och natt. Pinsamt tyckte jag men i efterhand förstog jag ju hur allvarligt det faktiskt var....Och jag kan säga att det här är det närmaste jag har varit "döden" på alla sätt!!!

Sedan fick jag kortinson tabletter och adrenalinspray utskrivet som jag ALLTID skulle ha med mig vart jag än gick på sommaren....

Jag blev även kallad till en allergiutredning någon månad senare....och den visade att jag INTE var allergisk mot någonting överhuvudtaget...INTE ens getingar?? Vilket INTE gick ihop för någon med tanke på min anafylaktiska och allvarliga allergichock....

Sedan klarade jag från fler getingstick fram till augusti 2009

Mvh Anna

 ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jaha, då fortsätter vi med nästa getingstick...eller rättare sagt de 3 nästa getingsticken

 Jag har inte på något sätt gått omkring och oroat mig eller varit hysterisk över getingar mellan 1987-2009.....jag tycker bara inte om dem....och vill inte ha dem i närheten....så jag går helt enkelt undan i lugn och ro om det kommer en geting i min väg....mina kompisar är MYCKET mer hysteriska

Allafall så skulle vi skotta ur dyngstacken som vi alltid gör på sensommaren....

Då vi upptäcker att det verkar vara en hel del getingar där.....Hmmmmmm!!! Inte riktigt bra för min del...Men vad kan man göra. Min häst, mina dynga=min skyldighet att skotta ut!!!

Efter ca 20-30 min kommer första getingsticket och sedan de andra 2 i tät följdTrots att jag hade både en jacka och byxor så fick jag alltså 3 getingstick....suck!!!

Fortsatte att skotta en stund men känner bara efter ett tag att det nog är bäst att åka hem och ta lite allergi medicin...Fredrik har allergier och hade fått Betapred utskrivet. Sagt och gjort!! Jag åkte hem och intog Betapred...tog sedan bilen ner igen och fortsatte att skotta dynga.

Efter ett tag känner jag hur ansiktet börjar domna bort...och det börjar kännas strävt i halsen=INTE BRA!!!

SUCK OCH DUBBEL OCH TRIPPEL SUCK!!!

Var bara att ringa till mamma och säga att hon INTE skulle jaga upp sig men att jag behövde skjuts till Akuten pga 3 getingstick...Hon kom som ett skott kan jag säga....

Skjutsade mig hem för att byta kläder och sedan raka vägen till Akuten. Jag fick komma in relativt snabbt efter jag påtalat att jag hade fått 3 getingstick och var allergisk. Förklarade att jag hade tagit Betapred men att det INTE hade släppt ändå...

Fick en Tavegyl på Akuten och det tog nog ca 30 min sedan släppte dommningaran och det sträva i halsen Kändes himla skönt att slippa bli inlagd!!!!

Fick med mig medicin hem och fick "order" att ringa min husläkare för mer medicin. Efter samtal med honom fick jag allergisprutor utskrivna...vilket känns jättebra för både mig och alla i min närhetJag har  "1 kit" som jag alltid har med mig till jobbet och ett annat som jag har nära till hands hemma=en stor trygghet om det ev. skulle hända igen

Halllellullljaaaa säger jag bara!!!

Vad berodde det då på att det helt plötsligt var en massa getingar i dyngstacken nu och inte på alla år (12 år) tidigare?? Det är jättesvårt att säga men ev. kan en bidragnade orsak vara att en av de i stallet har papper som strö. Det har vi INTE haft tidigare utan endast spån, torv och halm=inga getingar....

Eftersom det fortfarande finns papper på dyngstacken så har vi (jag, pappa, mamma och L-O) tagit ett beslut att jag INTE ska vara med och skotta ut dyngstacken när den sidan med papper skottas ut. Istället skottade jag, L-O och pappa ut "min sida" redan i juni.  I sommar (2010) fungerade det jättebra och var inga getingar i närheten Att vi skottade ut allt redan i juni kan också ha varit en bidragande orsak till att vi slapp getingarna...de hade inte riktigt hunnit med att "boa in sig" riktigt än.

Det är alltid svårt med allergier men när man är utsatt MÅSTE man för sitt eget bästa göra det man kan för att undvika att drabbas igen...sedan har jag ju en del nära och kära som är väldigt oroliga för mig också!! Mamma och pappa har varit med 2 ggr och tycker förstås att det är olustigt när det händer....och blir oroliga. L-O har tack och lov "bara" varit med 1 gång.... Man vet ju aldrig förrän efteråt HUR allvarligt det är!!

Man gör helt enkelt ett val själv vad och hur man vill göra för att i största möjliga mån undvika att det händer igen....för sig egen skull i första hand

Mvh Anna

 ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Före mina senaste 3 getingstick i augusti 2009 hade jag INGA allergier alls....

Men 2 veckor efter getingsticken 2009 var vi i stugan och när jag vaknade på morgonen där såg jag ut som om jag hade fläcktyfus.

Så här såg ryggen ut och även resten av kroppen!!

Tur att jag INTE fotade ansiktet för det var helt uppsvullet och illrött och vitt....Såg rent ut sagt fördjävlig ut.

Hade som tur var vid den tidpunkten fått utskrivet både Betapred och Tavegyl själv...som jag tog omgående. Ringde sjukvårdsupplysningen som sa att något mer kunde de INTE göra på Akuten heller...Men om jag fick svårt att andas skulle jag åka in OMGÅENDE!!!

klarade mig med "nässelutslag-a-la-fläcktyfus"...fick sjukskriva mig i några dagar...

Ringde återigen min läkare och bestämde tid för en allergiutredning.

Väl där så visade det sig att de INTE tar så många allergiprover men det finns ett bastest de gör i första hand. Sedan ville han att jag skulle "känna efter" om jag får klåda eller annat av någonting speciellt var det bara att ringa så skulle jag få komma och ta mer tester

När testsvaren kom visade det sig att jag är allergisk mot Gråbo (grässort), björk och någonting annat som jag har glömt...men det är också mot gräshållet...Före hade jag INGA allergier alls. Det verkade helt enkelt så att mina senaste getingstick tyvärr hade utvecklat allergier hos mig som jag inte haft tidigare.Suck!! Bara att gilla läget och göra det bästa av det.

Ibland kan jag känna att det kliar i handflatorna när jag har ätit vissa saker...dock kan det vara olika saker från dag till dag...klurigt sånt där. Jag har inte riktigt tagit tag i det så allvarligt än. Och under hösten tycker jag själv att det har "lugnat ner sig" med handflatskliningen.

Det lär ju visa sig om det kommer tillbaka eller blir värre och då ska jag klura på VAD som gör att det kliar och beställa tid för utredning igen. Är ju bra om man undviker saker som man mest troligt är allergisk mot så att man inte utvecklar ännu mer allergier...svårt sånt där!!

Mvh Anna

Jag tänkte att jag skulle säga att jag skrev det här för några år sedan på Zoomintiden. Har sedan sparat det för att ev. få användning av det framöver. Känns jättebra att slippa sitta och skriva om allt igen...är ju några år sedan allt hände. Men här kommer i allafall del 2 

Ja, gott folk då var det dags för del 2 av HELLP-syndrom historian

Det skulle visa sig att det inte riktigt blev som "planerat" på barnfronten för oss.

Vi har nämligen ganska exakt 1 år och 1½ månad mellan våra barn L-O brukar skämta och säga om vi var indianer så hade Henrik hetat: "Lilla-spruckna-gummit" Jag tror inte att jag behöver någon närmare förklarning på det. En annan bidragande orsak är att jag har väldigt lätt att bli gravid...vi brukar även säga att de förmodligen hade räckt för oss att byta underkläder

Allafall så visade det sig att jag var gravid snabbt efter barn nr 1. Kan säga att med tanke på Fredriks förlossning så kändes det INTE riktigt bra för mig.....Fick en tid upp till Kvinnokliniken på NUS och där fick jag utskrivet en medicin (som jag inte minns namnet på) som skulle hjälpa mig och förebygga och se till att jag INTE fick HELLP en gång till. Och som jag skrev tidigare är det överhuvudtaget MYCKET ovanligt att man får HELLP 1 gång ännu mer ovanligt med 2 ggr...så läkare och ssk förklarade att det var en minimal risk att det hände igen

Men oj så fel de skulle ha!!!

Vid det här läget så hade jag fått hem Zimé igen och stog med 2 hästar....1 liten son och 1 till barn på väg

Kan säga att det kändes inte som något drömcenario direkt.

Dessutom skulle det visa sig att Zimé var i ett "sämre skick" än jag någonsin hade kunnat drömma om....

Hon fick gå på bete här hemma med Wirren under sommaren och sedan började jag och Chatarina (min förra medryttare) att skritta ut på hästarna några kvällar i veckan.

Jag flyttade sedan hästarna till ett stall ca 1 mil bort. Då började "helvetet".....Zimé gick INTE att rida, INTE att hantera och där stog jag gravid Var inte ens tal om att sätta upp någon annan på den här hysteriska hästen Så jag tog "tjuren vid hornen" och gjorde jobbet själv....Tog nog ca 5 månader innan "magen" började komma och då var Zimé rätt så lugn att rida Och allt eftersom jag gick upp i vikt desto snällare blev hon till min stora förvåning Ska tillägga att jag alltid hade biltelefonen med mig till stallet....av modell "tegelsten"...de var ju ganska stora på den tiden motför nu Men för mig kändes det bra bara att kunna ha möjlighet att ringa om det skulle bli någonting. Och otroligt nog så behövde jag INTE det!!!

 Och allt eftersom Zimé blev lugnare började jag annonsera om en medryttare. Det skulle visa sig vara ett tufft jobb Zimé var nämligen INTE alls med på det....hon stegrade av dem eller bockade av dem....så efter 3 försök och 3 avfallningar gav jag upp. Kändes inte alls bra att folk föll av som käglor...Sedan har man ju ett ansvar som hästägare när man sätter upp andra. Det kan ju faktiskt hända allvarliga saker och skador på ryttaren...

När jag hade några månader kvar av min graviditet fick jag stallplats hos min morbror och kunde flytta bägge hästarna dit. Superduperjättebra!! Jag kan säga att jag red bägge hästarna 2 ggr i veckan...Zimé reds 4-5 dagar i veckan. Så man kan nog säga att jag INTE behövde någon "mamma-gjympa".

Så hände det som INTE får hända...ca 1  månad innan planerat födelsedatum...börjar jag kräkats IGEN!! Trots medicinering under graviditeten....SUCK....dubbel SUCK...och trippel SUCK!!

Jag åkte in på akuten och fick stanna kvar i 3 dagar..ännu mer SUCK!! Jag fick bekräftat att det än en gång var HELLP-syndrom jag hade fått.... Under den tiden fick jag INTE ens gå till toaletten själv Problemet var att Zimé hade gjort illa sig på ett framben och hade ett mycket stort och läskigt sår. Som behövde läggas om....Efter mycket om och men lyckades jag övertala min läkare att få "permission" för att åka till stallet och lägga om såret 1 gång per dag. Skjutsade i rullstol till bilen....sedan in i bilen...order att max vara borta 45 min...vilket gjorde att vi hann med att åka till stallet....lägga om såret och tillbaka till NUS igen och isäng Jag ska nog villigt erkänna att jag är väldigt envis människa På gott och ont ska jag nog också ärligt erkänna...

När jag sedan kom hem fick jag helt "stall & hästförbud"....SUCK!! Dubbel och trippel SUCK!!! Dock hade jag 2 st jättesnälla medryttare till Wirren som delade upp honom och hans dagar på de 2. De mockade även till Zimé när de ändå var där.. och borstade henne 1 gång i veckan. vilket inte var det lättaste då hon stog med öronen "slickade" bakåt och 1 bakben på väg att sparka Jag påtalade att de absolut under inga omständigheter skulle borsta henne om de kände sig rädda för att hon skulle göra någonting. Hon klarade sig med lite lera under den tiden jag var borta. Det viktigaste med mockning, in och utsläpp och mat var ju fixade.

Jag bestämde själv att hon skulle vila och INTE ridas förrän jag kunde sätta mig upp på henne själv igen!!

Så nu tillbringade jag all tid hemma istället...L-O fick skjutsa mig till stallet så att jag fick pussa och lukta på mina hästar allafall. Att göra någonting annat var helt förbjudet enligt min läkare. Jag hade ju även Fredrik hemma att ta hand om...och mig själv....

Pga min tidigare graviditet och förlossning med HEELP-syndrom bokades en tid till Kvinnokliniken för ett besök om hur vi skulle gå vidare. Jag fick träffa Chefsöverläkaren och jag förklarade precis hur jag kände med min nuvarande förlossning och hur min tidigare förlossning hade varit med ett akut-snitt och HEELP-syndromet. Allt fanns ju även att läsa i min journal...dessutom....

Svaret jag fick var: Du kan INTE komma här och kräva att du ska ha ett kejsarsnitt bara så där!!! Utan vi sätter igång dig några veckor innan...typ nu...eller så får du vänta tills du börjar kräkas igen och då gör vi ett till akut kejsarsnitt IGEN!!

Jag kan ärligt säga att den chock och panik jag kände jag när jag gick ut från honom och det rummet har jag ALDRIG känt igen...varken före eller efter.....

Jag kommer inte ihåg hur jag tog mig hem...men jag körde bil...väl hemma så ringde jag min Barnmorska Maggan och lämnade ett meddelande till henne. Hon var lika förvånad som mig över vad han hade sagt!! Med tanke på vad som hänt i samband med Fredriks förlossning, min medicinering och att jag än en gång hade börjat kräkas och fått bekräftat att det än en gång var HELLP-syndrom jag hade...VILKET ENLIGT LÄKARNA EGENTLIGEN SKULLE VARA MINST SAGT OMÖJLIGT!!

Det enda jag ville göra i det här stadiet var att rent ut sagt "hoppa i älven".....Så dåligt mådde jag. Och sedan kände jag att något akutkejsarsnitt med "livet som insats" en gång till....kändes i det här läget som rysk roulette. Vid det här laget kände både jag och L-O en stor oro till hur det skulle gå med HELLP-syndromet den här gången Sedan gick ju mina tankar till om jag ens skulle överleva innan allt var klart....skulle jag ens få träffa barn nr 2 och kanske lämna alla mina 3 i familjen!!!

Jag hade en himla tur som hade en barnmorska som var helt fantastisk!! En stor eloge till henne. Hon ringde upp till KK och bad om en ny tid med en NY läkare...och sa att om jag INTE fick ett kejsarsnitt igen skulle hon åka upp dit själv och prata med dem!!!

Sagt och gjort....När det var dags för den nya tiden följde L-O med...jag orkade helt enkelt inte vara ensam och argumentera. Kan säga att jag var ganska apatisk vid det här laget....

Läkaren hann komma in i rummet och vi hann INTE säga någonting innan han säger: Jag har läst i din journal och förstår att du vill ha ett planerat kejsarsnitt med tanke på allt som du har gott igenom?? Vi satt som 2 "blåsfiskar" och flämtade...både jag och L-O och fick till slut fram ett ja...

Ok, säger han då...jag kommer strax. Blir borta en liten stund och kommer sedan tillbaka och säger. Nu har jag bokat in en tid till dig på fredag. Dagen vi satt där var på onsdagen....Alltså bra 2 dagar bort!!!

Imorgon kommer du in hit och då får du prata med Läkaren och Narkosläkaren om hur ni ska gå tillväga och på fredag kommer du hit kl. 07.00 så ska vi fixa det här!!

Jag kan säga att jag vet än i dag INTE vad min Barnmorska Maggan hade sagt när hon ringde eller om hon ens sa någonting....Men läkaren som vi pratade med var för mig "guld värd".

Sagt och gjort...jag åkte in och träffade både Läkaren och Narkosläkaren som var supertrevliga

Jag och L-O åkte in så att vi var på NUS strax före kl. 07.00 på fredagen.

Den här gången var blev det ett sk. "planerat" kejsarsnitt. Jag var då vaken och fick ryggmärgsbedövning.

När jag sitter på sängen och väntar på att ryggmärgsbedövningen "ska ta" säger en av Ssk till mig: Du ser så lugn ut..är det inte alls nervös?? Nej, sa jag...jag får ju vara vaken och jag har redan varit med om det värsta som kan hända i samband med ett kejsarsnitt förra gången.

Allt gick väldigt lugnt tillväga....jag var vaken och fick vara med. Och L-O var också med så klart. Dock är ju min kära man lite speciell...när de hade lagt första snittet hängde han mer över duken för att "se" vad det gjorde...och rapporterade till mig som låg. Vi har en hel del kort som en elev tog. Ska se om jag kan skanna in några så att man får se hur glada vi var över den här dagen.

Innan jag åkte hem skulle jag göra en "efterkontroll" som alla gör innan man blir utskriven för att kolla att livmodern och allt är ok. Gissa VEM som skulle göra min efterkontroll?? Jo, mycket riktigt Chefsöverläkaren som hade nekat mig mitt planerade 2:a kejsarsnitt Jag kan säga ärligt att luften bara gick ur mig när jag såg honom...SUCK!! Dock hann jag inte säga någonting förrän han BAD OM URSÄKT FÖR ATT HAN HADE NEKAT MIG KEJSARSNITTET?? Hans förklaring var att han INTE hade förstått vad jag hade gått igenom med mitt första akuta kejsarsnitt...trots att han hade läst min journal. Kändes allafall skönt att få lite upprättelse om att jag INTE var helt fel ute själv med att vilja ha ett planerat kejsarsnitt med tanke på att HELLP-syndrom är allvarligt!!

Allafall så säger han så här när han har gjort min efterkoll: Ja, men nu vet du att nästa graviditet då blir det garanterat ett kejsarsnitt så du behöver inte oroa dig igen. För har man fått 2 kejsarsnitt blir det automatiskt kejsarsnitt igen. Jag tackade för upplysningen och sa att det INTE skulle behöva se mig där igen. Då säger både Läkaren och Ssk men det vet du inte i förväg om det inte blir fler barn?? Jo, sa jag...jag vet...för jag kommer ALDRIG att utsätta mig, min man eller mina barn för det här en gång till. Jag vet inte ens om jag överlever ett till HELLP-syndrom!!!

Mer om det här med INGA FLER BARN under "Eftervård av HELLP"

Jag kan säga på rak arm att min andra förlossning eller mitt andra kejsarsnitt "hjälpte" mig att bearbeta mitt första...hade det INTE gått så bra och så lugnt tillväga så vet man inte vart man hade hamnat mentalt...

Sedan tack vare att ett "planerat" kejsarsnitt är lugnare och bättre för kroppen så hade jag INTE lika ont som med Fredrik. En klar fördel när man hade 2 små barn att ta hand om

L-O var hemma i drygt 2 veckor och då fick jag mycket hjälp och slapp lyfta barnen så mycket...men sedan efter 2 veckor var det bara att sätta igång och lyfta och byta på bägge barnen själv. Tur att man är "stålkvinna" eller

Det är ju som tur är så att man klara mer än man någonsin tror att man ska...kroppen har en förmåga att anpassa sig otroligt mycket.

Nu stog jag med 2 hästar....och 2 små barn. Kan säga att efter Henrik gick jag ner allt vikt 20 kg igen efter ca 3,5 månader. Dock fortsatte jag att gå ner i vikt. Min normalvikt på den tiden låg på ca 58-60 kg. Jag gick ner till 53-54 kg och 171 cm lång....

Jag har för mig att jag satt upp och red igen efter ca 2 månader

Jag hade mina 2 medryttare till Wirren och de red honom 2 + 1 dag och sedan red jag honom själv i 2 dagar. Zimé red jag 5-6 dagar. Åkte till stallet  5 dagar i veckan, kl. 18.00 och kom hem igen vid 22.00-22.30 Var alltid sist hem....Min otroligt snälla morbror brukade komma ut och "kolla till mig" när jag hade ridit den första hästen och även den andra...bara för att se att jag var ok Han tyckte att jag var MYCKET i stallet och red Men det blir ju så när man har 2 hästar...och det var ju även självvalt och någonting som jag ville själv

Det som jag tyckte var otroligt bra var att få åka hemifrån efter middagen och "bara vara" ensam i stallet och att det var tyst och lugnt...bra jag och hästarna Jag ska inte sticka under stol med att det var jobbigt men det gav så otroligt mycket tillbaka och gjorde så att jag faktiskt orkade med mina "små huliganer" hemma på dagtid

Tiden hos hästarna gjorde även att det var lättare att bearbeta mina bägge kejsarsnitt och speciellt det första akuta med Fredrik.

Mer om det under "Eftervård av HELLP"

Ja, gott folk det här är vår historia om vad vi har varit med om i samband med HELLP-syndrom. Jag ska även tillägga att det INTE är alla om har lika tur som vi har haft. Jag lever och bägge mina barn leverVilket jag är så otroligt tacksam över idag!!! Jag har läst om kvinnor som har dött....eller deras barn har dött eller bägge har dött Och att det är MYCKET ovanligt att blivande mammor får HELLP-syndrom över huvudtaget!!!

När man sedan står med facit i handen så inser man att man rent ska "tacka livet" för att man finns till!!

Det här är 18 år sedan det hände och jag kan fortfarande känna tårarna rinna nerför kinderna när jag skrev det här nu...trots att det är så länge sedan så kan man fortfarande komma ihåg vissa saker som om det var igår!!

Den som vill får gärna komma med frågor i gästboken.

Jag avrundar och avslutar med att säga att jag är så tacksam att allt har gått bra med mig och mina kära barn

Uppskatta livet som det är och inte som man tror att det ev. kunde bli!! Vi lever här och nu!!!

Mvh Anna nöjd och tacksam att alla i familjen lever och mår bra  

Jag fick en förfrågan vad HELLP-syndrom är och tänkte att det bästa var att "berätta min egen historia" om det. Det är mycket ovanligt att man får HELLP under en graviditet och jag har haft det 2 ggr. Jag börjar dock med att berätta del 1 så länge.

Vad är HELLP syndrom??

Namnet HELLP är en medicinsk förkortning på Hemolysis (nedbrytning röda blodkroppar, blodkroppssönderfall) Elevated Liver enzyme (förhöjda levervärden) och Low Platelets (lågt antal trombocyter/blodplättar)

Sjukdommen upptäcktes i mitten av 50-talet men det var först 1982 som den fick ett namn.

Symtom:

Vanliga tidiga symptom är ont i magen just under höger bröst eller revbensbåge och illamående med eller utan kräkningar och en allmän svaghetskänsla. Andra symptom kan vara svår huvudvärk, synrubbningar, en ökad benägenhet att blöda lätt från små sår, svullnader på ansikte eller händer, högt blodtryck och/eller protein i urinen.

HELLP kan förekomma så tidigt som i 20:e graviditetsveckan eller så sent som efter förlossningen. Vanligast är  att HELLP-syndrom uppträder någon gång under graviditetens tre sista månader.

Som tidigare nämnt så är HELLP en mycket ovanlig sjukdom. Amerikanska studier har visat att ca 5-7% av alla gravida kvinnor utvecklar pre-eklampsi. Av dessa får endast ca 2-12% HELLP. Det skulle betyda att mellan en och åtta kvinnor på tusen utveckar HELLP-syndrom.

Liksom när det gäller pre-eklampsi kan HELLP-syndrom variera i svårighetsgrad. Kvinnor med en mild form av HELLP kan t.ex ha ont i magen och ha förhöjda levervärden men inte högt blodtryck eller protein i urinen. Det är därför det ofta kan vara svårt att ställa rätt diagnos från början. Kvinnor med mild HELLP kan ibland gå hela graviditetstiden ut och förlösas vaginalt.

Komplikationer:

Blodkroppssönderfall kan orsaka ödem (svullnader) och anemi (blodbrist).

Förhöjda levervärden kan tyda på skador på levercellerna som i mycket sällsynta fall kan orsaka att levern brister. En brusten lever är ett mycket allvarligt och livshotande tillstånd. Vissa kvinnor kan också få problem med njurarna och akut njursvikt kan uppkomma.

Låga halter av trombocyter i blodet gör att blodet inte koagulerar som det ska. Kroppen försöker lösa upp de små infarkterna som kan ha bildats i olika organ genom att öka sin blödningsförmåga. Då sjunker halten av trombocyter i blodet, och blödningar och blåmärken uppstår lättare. Mycket låga trombocythalter kan göra att blödningar vid förlossningen blir svårare att stoppa. Blodtransfusioner innan eller efter förlossningen kan bli aktuella om trombocytvärdet är väldigt lågt. Kvinnor med HELLP har ofta trombocytvärden under 100000/mm3 mot det normala 150000-400000/mm3. Den svåraste formen av HELLP har ett trombocytvärde på under 50000/mm3.

Tyvärr så klarar sig inte alla barn som föds när modern utvecklat HELLP. För modern kan njursvikt, koagulationsproblem eller en brusten lever vara livshotande komplikationer. HELLP-syndrom bör övervakas på sjukhus eftersom tillståndet mycket snabbt kan förvärras.

Behandling:

HELLP-syndrom diagnostiseras genom blodprov och noggrann övervakning och dess enda kur är att förlösa modern oavsett om barnet är fullgånget eller ej. Om omständigheterna tillåter så sätter man igång förlossningen , annars görs ett kejsarsnitt. Det viktigaste är att förlossningen övervakas, både för barnets och moderns skull.

Nästa gravidiet:

Det finns inga säkra uppgifter på hur stor sannolikheten är att man får HELLP vid en ny graviditet. Detta beror främst på att det är en så ovanlig sjukdom att man inte fått tillräckligt stort patientunderlag för att kunna dra några säkra slutsatser.

Det här är lite fakta om HELLP...Här kommer min egen historia från 1994 och min första graviditet.

Det hela började söndagen 20/3 1994....mina symtom var kräkning, ont i magen, illamående...Då Fredrik var beräknad till den 29/3 och det var min första graviditet så åkte vi in på Kvinnokliniken i Västerås på en koll.

Efter en koll av blodtryck (som var högt och normalt i slutet på graviditeten) och ett urinprov som INTE visade äggvita fick vi åka hem igen....Jag spydde resten av natten Var någorlunda på måndag och tisdag...

Sedan satte det igång igen med kräkningarna, illamåendet och ont i magen på torsdag 24/3..spydde hela natten och mådde INTE bra kan jag säga...blev något bättre under fredagen....Men mådde INTE bra!!!

På lördagkväll 26/3 satte jag igång och kräkas IGEN!! Detta var 3:e gången jag kräktes på minde än 1 vecka

Vi åkte än en gång in på Kvinnokliniken och möttes av irritation när vi kom in...blodtryck och urinprov togs...var samma resultat som förra gången. Den här gången fick jag dock ligga kvar under natten då jag hade värkar. Fick bla Petidin och Oxazepam (enligt journalen)...Fick åka hem på söndag fm. Åt endast flytande hela söndagen...gick skapligt. Hade vid det här laget MYCKET ont i magen och var helt slut i både kropp och knopp. Träningsvärk i magen pga alla kräkningar under nattetid så det räckte och blev över..

Sov relativit gott söndagnatt. Vaknade reltivit utsövd på måndag morgon 28/3...L-O åkte iväg till jobbet och jag gick in i köket för att äta frukost...kräm...hann bara äta lite så satte jag igång och kräkas IGEN!!! DÅ KAN JAG SÄGA ATT DET BRAST FÖR MIG!! Detta var 4:e kräkningen på en dryg vecka och vi hade INTE fått någon hjälp från Kvinnokliniken...ingen hade ens en misstanke på att någonting var fel??? De blev ENDAST irriterad när vi dök upp och förklarade att jag kräktes. Deras förklaring var att det var "vanlig" magsjuka. Jag kan säga ärligt att jag varken före eller efter denna graviditet har kräkts 4 ggr i utspridda dagar  i samband med en magsjuka

När jag började kräkas på måndagmorgon ringde jag till L-O på jobbet och grätBåde kropp och knopp var vid det här laget helt slut...Han skyndade hem från jobbet och vi var på Kvinnokliniken igen 09.30 ...pip...Vid det här laget var både L-O och jag eniga om att vi INTE skulle åka hem förrän vi denna gång fick svar på våra frågor och frågetecken kring graviditetenTur för mig att vi var 2 st som kunde föra min talan!!!

Vi möttes av en kvinnlig "stram" läkare och det känns så här efteråt att det kanske var min räddning den dagen!! Hon ordinerade ganska snabbt både dropp och blodprover efter att ha läst i journalen om mina tidigare besök under den gågna veckan

Efter lunch var det dags för ännu ett blodprov??? Ssk som kom in då frågade mig om jag förstog vad som skulle hända framöver?? Nej, sa jag...förklara läget är du snäll. Jo, sa hon vi måste ta ännu 1 prov för att du mår INTE bra men barnet mår för tillfället bra. De håller på att ta ställning till om de ska sätta igång dig eller om det blir ett kejsarsnitt. Ok, säger jag...bara jag får hjälp så är jag glad

När jag läser i min journal om mitt trombocytvärde...ligger det på 32 000 och när man läser på symtomen här ovanför inser man att vid SVÅR HELLP ligger värdet på under 50 000

Provsvaret kom 15.20 och läkaren kom in till mig 15.30 för att meddela att de skulle göra ett akut kejsarsnitt på mig pga av att jag var MYCKET sjuk men barnet mådde bra i magen...det var mig de var oroliga för. Kändes enormt bra att höra att den lilla i magen var mådde bra Det bästa på hela veckan kan jag säga!! Ok, sa jag...gör vad ni vill bara jag får hjälp för nu orkar jag inte så mycket mer!!!

När läkaren går ut väller det in folk som tar av kläder, rakar mig nertill, sätter kateter och gör mig iordning för opTur att man jobbar inom vården själv och VET att de är där för att hjälpa en!!

De sprang iväg med mig till en operations sal med L-O i släptåg...Han ville ju vara med på förlossningen så att säga...De sa till honom: Du hinner inte få på dig kläder för det här kommer att gå fort!!!

Vi kom in till operationen och där möts jag av narkosläkaren som jag endast såg ansiktet på då jag låg ner...med munskyddet på. Han säger till mig att nu ska vi söva ner dig. Ok, säger jag...det ska nog gå bra Han förklarar för mig att först ska han ge mig syrgas och när han strycker mig på halsen sätter han in narkosen...Ok, säger jag än en gång. Syrgasen kopplas på och sedan efter någon minut känner jag att han styker mig på halsen och sedan är det så att säga GOD NATT för mig

För L-O:s del gick han ner för korridoren och var på väg ner igen när de ropade på honom att nu var sonen ute!! KOM HIT!!

Jag mådde sedan rejält dåligt när jag vaknade...hade så fruktansvärt ont i magen så det går inte att beskriva med ord!! Det enda jag kan säga är att jag har ALDRIG haft så ont varken före eller efter!!!

På uppvaket fick jag Petidin under mer eller mindre hela natten...gjorde INGEN som helst verkan De gav mig varannan gång i benet och varannan gång i droppnålen. Jag minns tydligt en gång när en av tjejerna skulle ge mig i benet. Jag hade endast ett påslakan på mig så hon lyfte upp det och gav mig sprutan i benet...när hon skulle lägga på mig påslakanet så nuddade det magen och det kändes precis som om någon släppte en tegelsten från taket på magenJag höll på att svimma av smärtan!!! Hon såg ju på mig att jag reagerade och frågade hur det var....jag sa att jag klarar INTE av någon tyngd på magen INTE ens påslakanet....

Jag var helt slut och fick först plasma men det räckte inte...jag piggnade inte till så till slut insåg de att en blodtransfusion var nödväning. Jag fick 2 enheter blod och blev väl någorlunda iordning..

Som alla vet ska man stiga upp så fort som möjligt efter en operation...vilket även gällde för mig. De drog katetern och sedan skulle jag upp och på toa..Det var ju bara att gilla läget och göra så gott man kunde. I mitt fall så hade jag 2 st som hjälpte mig på toa...kan säga att det fick släpa mig dit för jag kunde INTE gå ett steg Väl inne på toaletten så svimmade jagNär jag vaknade till minns jag att jag tänkte: DET BLIR EN LÅNG NATT!!!

Väl tillbaka i sängen började jag oroa mig för nästa toalettbesök...suck!!

Dock tog det inte lång stund förrän en av tjejerna kom in med en toalettstol. De hade pratat med läkaren pga min svimmning och han hade godkänt att jag kunde ha en toalettstol bredvid sängen iställetTack gode gud!!!

Det tog mig ca 15 min att ta mig upp i sittande ställningMen när jag väl satt upp så var det bara några steg till toalettstolen

På dag 2 fick L-O hjälpa mig att duschaJag satt på en duschstol och kunde INTE böja mig ner överhuvudtaget...kändes väl så där att bli duschad av sin man..Tur att man har känt varandra i några år innan

På dag 3 fick vi åka hem vilket kändes enormt skönt för mig!! Då fick man ta allt i sin egen takt hemma

Den informationen jag fick från Kvinnokliniken var att allt var ok och det var aldrig någon risk för varken mig eller barnet?? WHATA!!! Stämde ju inte riktigt med vad jag fick höra eller lösa om efter kan jag ju säga....Vi fick även höra att det INTE var någon som helst risk att jag skulle drabbas av HELLP igen...Det är tyvärr garantier som man INTE kan lämna med tanke på att det ALLTID finns en risk att drabbas av det igen....Även om självklart alla inte drabbas 2 ggr som jag gjorde.

Att de INTE förstog på en gång att det var HELLP jag drabbades av sa de berodde på att det var 2 st andra qvinnor som också hade drabbats av det under samma vecka som mig...så de trodde INTE att det var möjligt att 1 till hade drabbats av det för enligt statistik var det INTE möjligt Man blir ju alldelens matt!! Så om det kommer in ett benbrott så säger man nej, du har INTE drabbats av ett benbrott för enligt statistik så har vi redan haft 5 benbrott idag och det SKA inte vara något fler??? HUR TÄNKER MAN IGENTLIGEN!! Säger som Grissom på CSI, låt resultatet svara för sig själv

Jag gjorde en efterkontroll på Mödravården här i Norr efter vi flyttat hem och den barnmorskan var ganska upprörd över hur de hade skött allt i samband med min förlossning!! Hon rådde mig att göra en anmälan efter att ha sett journalen som jag bad om att få utskriven i och med att vi flyttade till en annan stad. Jag kände att jag inte orkade med någon anmälan och rota i det där som var så otroligt jobbigt både psykiskt och fysiskt. Hade vi bott kvar så hade jag nog fullföljt anmälan men eftersom vi flyttade till en annan stad så lät jag det bero. Jag hade väl även en förhoppning att de kanske tänkte till lite mer efter det som hänt mig så att det förhoppingsvis INTE skulle bli samma sak för någon annan gravid qvinna...

Jag gick upp 20 kg under min första graviditet. På 1,5 månader hade jag gått ner ALLT!!! Det hände ganska mycket under dessa 1,5 månder som gjorde att vikten bara försvann...Dels pga HELLP syndromet och återhämtningen efter det och sedan opererades Fredrik när han endast var 3,5 månader gammal för PYLEO STENOS (förträngning av nedre magmunnen vilket innebär att mjölken inte går ut i tarmen som den ska...han spydde ut allt han fick in...dvs kaskadkräkningar...det rann nerför ryggen på oss när han rapade) och sist men inte minst så flyttade vi hem till Norr igen efter 3 år i Västerås.

Detta är min historia om min första förlossning...

För er som INTE har fått barn ska jag tillägga att det är MYCKET ovanligt med HELLP syndrom!!!

Nästa graviditet och förlossning skulle visa sig bli intressant också...fast på ett annat sätt

Fortsättning följer någon annan dag

Mvh Anna

Jag har inte velat ta i elbandet sedan vi kopplade in strömmen...inget jag brukar vilja göra frivilligt 

Idag var det då dags för "året första ström-olycka" så att säga  Jag hade hängt det nedre elbandet med handtag på det övre och skulle gå under....när jag var i lite, lite med jackan på ryggen och fick mig en "smäll".....oooooffffff!! Höll på att knäa av chocken   Det kändes och var rejält med ström i elbandet trots att jag INTE har kopplat på det nedre elbandet till strömmen än    Tur att T har sån respekt för ström annars kan han nog bli  "permanentad" framöver....  Han går aldrig i närheten av elbandet utan håller sig på behörigt avstånd  

Mvh anaby  

Det var fint väder när jag vaknade idag men självklart hade det regnat under natten...inget bra underlag på blött gräs...suck!! Hade tänkt både trava och galoppera idag 

Bestämde mig för att rida en sväng på åkern ändå. Tänkte träna lite halter, fram och bakdelsväningar och skänkelvikning och ev. trava lite på den mindre volten. 

Det är verkligen mysoväder just nu. När jag skulle göra iordning T hade jag en tunn vindjacka för att det var lite kyligt..då blev jag jättevarm...tog av den och när jag sedan hade ridit ett tag...blev det kallt...då frös jag  MEN SUCK!! BESTÄM DIG FÖR OM DET SKA VARA SOL ELLER INTE 

Red först efter hela åkern...sedan på 4-kanten....serpentiner och på volten. Tränade halter, fram och bakdelsvändningar och slutligen skänkelvikning. Jag blev väldigt imponerade av skänkelvikningarna!! Vi har nämligen INTE tränat på det på evigheter känns det som...men visst funkade det....lite segt men han flyttar sig för skänkeln Sedan avslutade jag med att trava kortare sträckor på volten. Först fick jag en protest med att han INTE skulle gå fram...minsann...men sedan när han väl gick fram lyssnade han jättebra?? Det var rejält varmt och kvavt idag så ev. kan det vara att han tyckte att det var jobbigt. Samma sak i andra varvet...en liten protest men sedan var han klockren och lyssnade minsta lilla för både "framåt & tillbaka" 

Blev kanske 30 min ridning sammanlagt med lite trav på slutet. Kändes ändå helt ok...bättre med lite än ingenting alls 

T fick lunch och magnetbehandling medans jag passade på att gå runt hela hagen och röja grenar, "hundkex" och andra blommor under nedre tråden. Tog nog ca 1,5 timmar att ta sig runt. Ska ta "trimmern" och göra det ordentligt under nästa vecka. Det är nämligen väldigt hög växtlighet just nu...börjar bli kring 50-70 cm...bättre att ta bort det innan det blir både för tjockt och för högt. Jag brukar "bara" gå en sväng per sommar och röja under tråden. Har dock ingen ström i nedre tråden men vill gärna hålla undan lite ändå.

Jag fick en uppringningstid på VC idag!!! Tjjjoohhoo!! De ringde upp under em och läkaren ska skriva ut ett annat recpet på en annan adrenanlinspruta  Ssk som ringde upp mig frågade VAD jag behövde spruta till...och om det var akut. Tja, sa jag...jag är väldigt allergisk mot getingar...så det är klart att visst vill jag ju ha en spruta utskrivet i början på sommaren då jag har sett en hel del getingar redan nu  Hon skulle försöka få receptet till idag men jag sa att om jag får det tills på måndag är jag väldigt nöjd och tacksam...det skulle inte vara några problem alls  Det är bara att tacka och ta emot!!

Nu ska jag duscha, packa och sedan åker vi till stugan och kommer hem på söndag!!
Jag vet inte hur internet kommer att fungera....funkar det skapligt svarar jag på kommentarerna ikväll annars får det vänta tills jag kommer hem på söndag!!
Ha en jättebra fortsatt helg och sköt om er!!! Jag håller tummarna för bra väder för oss allihop!!
Chilla lugnt  

Mvh anaby         

Jag hade bestämt mig redan igår att OM det regnade på fm skulle jag åka och handla först och sedan shoppa och INTE rida. Klev upp och det tog inte lång tid innan det började regna...så klart  

Jag och mamma åkte iväg för att först shoppa lite och sedan handla på Willys!! Jag hittade någonting till T både på ÖB, Biltema,Rusta och Jysk...hmmm!! Harkel.... ...host....  

På ÖB hittade jag en bredare "klyka" till grinden  10 kr kostade den. Ska se om vi hinner med att byta ut den lite senare ikväll.  Hundarna fick både "tandtråd" och "bacongodis" 

Vidare till Biltema och gissa vad....de har fått hem hästgrejer där...på en liten avdelning!!! Hi hi!! Jag hittade "höpåsar" eller hönät som såg helt ok ut för endast 59 kr!! De är REJÄLT stora också 

Köpte 2 st som jag tänkte ha under vintern och hänga upp i kliträdet. Det borde funka fina fisken!!! Sedan hade de bruna 50/50-lindor för 99 kr!!!

Och sist men inte minst hittade jag en ihopfällbar träbock till sadeln för 79 kr 

Den är aningens lättare än den som jag har nu i järn. Ska behandla den innan jag börjar använda den. Inte för att den ska stå ute hela tiden men ibland kan det ju hända att den står ute i lite regn innan man hinner hem igen. 

Jag hittade även ett 3-pack med flugsmällor för endast 15 kr!!! Tänkte använda en till "target" till T...måste bara klura på vilken färg som är bäst att använda 

Sedan vidare till Rusta!! Där blev det rosa stora sopsäckar.

Har upptäckt att de är jättebra att packa elband, täcken och annat i ...går sedan bra att skriva på dem VAD det är i säcken...för att hålla koll Och när vi ändå var i närheten tittade vi in på Jysk också. Där hittade jag en väska som jag tänkte ha lite grejer i som inte används så ofta men ändå kan använda om det behövs.

Skapligt stor och i ett galonaktigt tyg. Perfekt när man ska ha den i stallet  Pris: 25 kr.

Slutligen in på Willys för att handla mat. Blev en hel del då det var mycket som fattades. Vi ska även till stugan imorgon och då måste vi ha med oss mat och annat dit 

Hem med maten och packa upp in i kylskåpet och sedan skynda iväg till Banken och hämta ut några avier som vi fått från Länsförsäkringar. Vi har nämligen FÅTT TILLBAKA pengar på våra försäkringar!!! Både jag och L-O har det mesta utom djuren försäkrade i Länsförsäkringar....bilarna, hästtransport, husvagn, skoter, 4-hjuling...djuren är försäkrade i Agria  Sedan vidare till Apoteket som ligger "väg i väg" med Banken. Henrik ville ha mer allergimedicin, Fredrik acnemedel och jag smärtstillande. Sedan skulle jag hämta ut mina receptbelagda allergimediciner och adrenalinsprutan. Det visade sig att sprutan INTE fanns hemma och det fanns inget leveransdatum heller?? Fick rådet att ringa VC imorgon och be min läkare skriva ut "den andra sprutan" med snarlikt namn som fanns hemma på Apoteket...men så less man blir  Det gjordes dock en beställning på den här sprutan med så får vi se OM den hunnit komma innan måndag. Så nu blir det att "jaga" VC imorgon när jag vaknar....suck!!

Vidare till Specsaver för att hämta ut mina nya glasögon. Helt otroligt var det knappt någon kö!!! Ibland kan man få vänta i både 30 och 40 min....Pust!!! 

Satte mig i bilen och åkte mot Granngården för att köpa 2 säckar torvmix och 1 stor saltsten till vindskyddet. När jag sitter i bilen på väg hem inser jag att jag har GLÖMT bort att köpa krabbstick till förrätten på lördag  SUCK, SUCK OCH TRIPPELSUCK!! Bara att köra kosan mot ICA....gissa om det var bilkö...alla andra som slutade kl.16.00 var också på vägen och körde samtidigt som mig   Landade ganska sent på ICA:s parkering....hämtade 2 paket krabbstick för 16 kr sammanlagt och gick till kassan. Gissa om jag blev glad när det "bara" var en före mig i kön i kassan  Tack och bock för det!!!

Äntligen hemåt...5 timmar senare!!! Körde ner till stallet för att lämna torvmixsäckarna och saltstenen.

NU VAR JAG ÄNTLIGEN PÅ VÄG HEM PÅ RIKTIGT!!!

Har nu hunnit med att äta middag!! Blev en omelett i Tupperwares nya "Easydelight" som man kan tillaga omelett i micron med 

Enkelt och supergott  ME LIKE!!! Har köpt "Easypasta" också som gör att man kan koka/tillaga pasta i micron!! Får den om någon vecka 

Nu har jag packa in allt i skafferiet, fixa med tvätten och röja upp här hemma. Jag har även hunnit med att packa ner både lite mat (torrvaror) och annat som ska med till stugan imorgon också. Vi ska ta med trädgårdsmöbler och bordet också!! Har lånat släpvagnen av pappa  Blir fina fisken!!!

Nu ska jag chilla framför TV en stund tillsammans med....en stor kopp choklad....ett stort glas med saft + citronskivor...1 glas vitt vin....1 nougatruta och 1 plypp 

L-O är på möte och kommer nog hem på ca 1 timme. 
Ha en fortsatt jättebra torsdagkväll!!
Chilla lugnt  

Mvh anaby