Jag har haft lågt blodtryck i hela mitt liv och det började märkas i tonåren då jag fick rejäla svimm-attacker. Första gången det var riktigt illa var jag 15-16 år...kommer inte ihåg riktigt men däromkring i ålder....och jag och några kompisar var på en konsert med Magnus Uggla då jag svimmade under konsterten. När jag vaknade till var min enda prio att ta mig ut för att få frisk luft. På väg ut svimmade jag igen och föll i en stentrapp och slog håll på huvudet så det forsade blod!! Vakterna eskorterade mig till en Polisbil som körde mig till Akuten där de sydde ihop såret och lindade huvudet med gasbinda så jag såg ut som jag vet inte vad  Tillbaka lagom tills mina kompisar stog i kön att ta ut jackor och började leta efter mig. Hemma blev det livat då mamma och pappa trodde att vi hade krockat med bilen på väg hem  Både på Sjukhuset och senare på VC när de skulle ta bort stygnen frågade de: Hur mycket jag hade druckit? Ingenting sa jag...för den gången hade jag faktiskt inte druckit någonting!! Men jag blev INTE trodd för de hade bestämt sig för att jag hade druckit och att det var orsaken till att jag hade ramlat i trappen!!

Sedan svimmade jag lite nu och då men det var nog när jag var kring 20 år som det blev några allvarliga fall per år och då jag slog mig rejält  Jag har sytt, tejpat och limmat diverse "hål" i huvudet efter mina allvarliga svimm-attacker under årens lopp  När det var som värst funderade de på att medicinera mig pga mitt låga blodtryck men de vill helst INTE göra det och INTE när man är så pass ung. Då ska man svimma väldigt ofta...helst varje dag innan det blir någon åtgärd på det!! SUCK!!

L-O har varit med flera ggr när jag har svimmat och fått tagit hand om mig. Inte roligt alls för honom eller mig!! Men jag är otroligt tacksam att han har funnits till hands dessa gånger    Det jobbigaste är ju att man är ju aldrig på "rätt ställe" när det händer och det tar sån tid att ta sig till en säng där jag kan lägga mig ner. Det lättar nämligen INTE förrän jag ligger i planläge i några timmar och kroppen får lugna ner sig!!

Så fort jag ändrar ställning...dvs från liggande till sittande eller tar ett steg så svimmar jag på nytt. I måndags tog det nog nästan 30 min att ta sig från källargaraget upp för trappen och in i sovrummet. L-O fick hålla i mig då jag svimmade gång på gång och vi förflyttade oss sakta framåt och uppåt. Jag svettades och kallsvettades så jag var alldelens blött och sedan började jag frysa och fick frossa....var tvungen att sätta igång elfilten för att kunna hålla värmen resten av kvällen!! Tur att jag har den    

När jag svimmar känns det som om jag är borta i flera timmar och jag blir otroligt trött efteråt   När jag frågade L-O hur länge jag varit borta säger han: Några sekunder!! Helt sjukt hur konstigt kropp & knopp "uppfattar" tidbegrepp en sån gång....att det är några sekunder som uppfattas som timmar??

Det första jag tänkte på när jag vaknade upp på stengolvet och frågade vad som hade hänt. När L-O berättade att jag hade svimmat av och frågade hur det var med huvudet. Jag kände efter och sa att det var ok.

Sedan tänkte jag:

Nu kan jag inte mocka hagen idag och L-O kommer att bli sen hem till hundarna!
Vad är logiken i det då? Var det det värsta som kunde hända? Jag hade själv kunnat ramla rakt bakåt istället för snett bakåt mot byrån som jag gjorde...hade jag ramlat rakt bakåt hade jag ramlat direkt på stengolvet och spräckt skallen=INTE BRA ALLS!! Så ibland reagerar man INTE riktigt sunt...mest troligt pga av att kroppen & knoppen var rejält chockad  Även om jag är van vid att svimma och att göra illa mig så reagerar kroppen ändå!! Man är ju inte mer än människa  Den här gången gick det bra och jag har sluppit åka in på Akuten!! Någonting som jag är väldigt tacksam över  Förra gången för ca 7 år sedan...kan vara mer än 7 år sedan...blev det ett besök till Akuten efter ett samtal med Sjukvårdsupplysningen då jag slog huvudet i golvet rejält och fick en hjärnskakning.

Nu för tiden händer dessa svimmningar INTE ofta men de är likafullt jobbiga när de händer!! Så jag hoppas att det dröjer LÄNGE innan nästa gång nu!! Ibland reagerar ju kroppen på saker och ting som man kanske inte tänker på själv. Jag har haft en jobbig sommar då mycket har hänt i mitt liv och kanske det här var en reaktion på det? Jag vet inte men mest troligt!!

Mvh anaby  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Halloojjjsan igen! Det känns skönt att vara frisk och komma igång i det vanliga gängorna igen. Har börjat rida igen och det känns otroligt bra          Har fått några nya hästmassagekunder under veckan. Det blir både spännande och intressant at...

Halloojjsan allihopa! Både jag och min man har haft Covid i veckan. Vi har som tur var fått en lindrig varitant och vi är tacksamma att vi fick Covid nu istället för från början för 2 år sedan när många var allvarligt sjuka. Jag har inte fått åka...

    Vi gifte oss 22/2 2022   Önskar alla en fortsatt fin dag och kram på er  Mvh Anna   ...

Halloojsan igen!  Här är det ganska högt tempo   Jag håller på att komma igång med företaget. Bla så håller jag på att sy veteryggvärmare till häst, vetebettvärmare och veteryggvärmare för människor. Har kommit igång med veteryggvärmare till häst o...

                  Hallojjjjsan allihopa! Hoppas att ni har haft en bra helg      Vi har haft stalljour i helgen. Det blir var 6e vecka och då har vi hand om stallet och 13 hästar lördagmorgon, lunch, kväll och söndag morgon. Söndag lunch och...