Jag vill börja med att tacka Marianne (www.marresmams.blogg.se) för uppslaget "med att ta bort en häst"!!! Det här är min syn på saken.

Jag har tagit bort 3 av mina 8 hästar som jag har ägt under mitt liv som hästägare som sträcker sig under 38 år. Den första jag tog bort var Lord Courett (Curtan) och det var september 1989. Han fick hovbroskförbening som var i aktiv process dvs att den var pågående och blev värre helt tiden. Vissa hästar kan till viss del leva med hovbroskförbening OM den stannar upp. Hans var dock aktiv och han var rejält halt också...så han blev då utdömd. Då började den stora frågan. Hur ska jag gå tillväga när jag tar bort honom?? För mig var det INGET alternativ att skicka iväg honom och slakta honom på ett slakteri. Jag tog ut nödslakten så att han fick somna in här hemma på gårdsplanen. Jag vill poängtera att jag ser inget fel i eller tycker att det är konstigt att andra skickar iväg sina hästar till ett slakteri. Det känns bara INTE rätt för mig!! Det är upp till var och en att bestämma HUR man vill göra.

När Lord Courette skulle erbjöd sig Robert (min tränare) att hålla i honom om jag inte orkade själv. Det kändes jättebra för mig då Robert kände hästen och mig. Jag visste att hästen skulle vara lugn hela tiden...det var det viktigaste för mig!! Jag tog farväl och Robert gick iväg och Curtan hade betat gräs och hann inte alls vara med innan han låg på marken. Kroppen fraktades bort med slaktbil när det var klart. Jag är mer än tacksam att jag hade Roberts hjälp den gången  

Andra gången var oktober 1997 när Wirbelwind skulle somna in. Wirren fick hovbenssänkning och hade varit krasslig till och från i 3 år när jag fick ta beslutet att ta bort honom tillsammans me veterinären. Då hade jag gjort ALLT jag kunde för att få honom frisk!! Det fanns inget mer att göra...och det var otroligt tungt att inse för mig  Tror aldrig att jag har gråtit så mycket som när jag fick ta det här beslutet....drömhästen som jag var tvungen att låta somna in   Den här gången erbjöd sig L-O att hålla i hästen om jag inte orkade själv. Detta kändes också helt rätt då L-O kände Wirren väldigt väl så jag visste att han skulle vara helt lugn hela tiden. Sagt och gjort!! Wirren fick somna in på baksidan av min morbrors stall och hann inte vara med han heller. Även den här gången fraktades kroppen bort med slaktbil. Är väldigt tacksam att L-O kunde hjälpa mig den gången  Det tog 5 år innan jag orkade med att titta på gamla kort och filmer...så tungt var det...orkade knappt prata om honom heller utan att börja gråta. Kan än idag se på gamla tävlingsfilmer med honom och gråta som ett barn.....vissa hästar har sån  otrolig påverkan på en!!!

Den 3:e och sista gången var jag med själv. Det gällde nu min förra häst Zimé. Hon hade pålagringar både höger fram och bak. Detta innebar att OM hon blev överansträngd blev hon halt. Men ingen visste HUR MYCKET hon orkade med...utan när de upptäckte det här på ATG-kliniken sa de att jag fick åka hem och rida lagom...tja, vad är det då sa jag?? Det vet vi inte. Du får prova dig fram!! Till saken hör att när jag upptäckte att hon var halt bak...kände jag att hon var "lite ojämn" när jag red. Hon fick vila i 1 vecka och när hon fortfarande inte var "ren" ringde jag och beställde en tid på ATG. Hon hade då varit "lite ojämn" i 2 veckor. Innan dess ingen hälta alls. När de röntgade henne och såg pålagringarna frågade de HUR LÄNGE HON HADE VARIT HALT?? Nja, sa jag hon är ju inte direkt halt utan ojämn och har varit det i 2 veckor. Då höll de på att svimma!!! Hon hade så MYCKET pålagringar att hon förmodligen hade haft det upp till 1 år. De sa då till mig att de INTE trodde att hon någonsin skulle gå att rida på igen. Efter 2 behandlingar var jag på återbesök och var förberedd på att få henne utdömd. Men då var hon HALTFRI istället??? Så jag fick åka hem och börjar rida igen....och jag höll henne riden och haltfri i 5 år innan hon fick problem med ytterligare 1 ben. Efter att ha rådgjort med min veterinär om möjligheterna om en ev. förbättring i det 3:e benet insåg jag att det bästa för henne då 18 år gammal var att få somna in. Zimé var en ännu värre problemhäst än T  Så nu kändes det ännu viktigare för mig att vara med själv. Då jag visste att hon skulle vara lugn då.

Dock valde jag den här gången att ta ut min veterinär och använda spruta. Zimé fick somna in i hagen (där T nu går) och det var bara jag och min veterinär med. Hon var helt lugn hela tiden. Det kändes både läskigt och skönt att orka vara med. Inget man vill vara med om ofta kan jag ärligt säga!!! Vill ni läsa om hur min erfarenhet om hur den dagen var gå in på Katergorier till vänster och leta rätt på: Zimé och gå till första inlägget.  Jag är tacksam att jag orkade med det hela! Men det var mycket tack vare min veterinär...han är helt underbar   Har ju haft honom nu i 31 år så vi känner varandra väl  

Alla mina 3 hästar som har fått somna in har fått göra det hemma i deras stall där de har bott för närvarande. För mig har det känts absolut bäst att göra så. Jag vet också att den dagen det blir dags för T får han somna in här hemma i sin hage. För hans bästa!! Jag kommer att vara med själv och han kommer att grävas ner här hemma...precis som Zimé blev begraven på pappas mark.

Jag har även tagit ett ganska tråkigt beslut angående T. Om jag INTE orkar med att ta hand om honom på ett eller annat sätt pga sjukdom eller annat. Man vet ju INTE hur framtiden ser ut även om jag så klart hoppas att jag ska få vara frisk men OM jag inte kan ta hand om honom....så kommer han att få somna in. Detta pga allt som han har varit med om i sitt tidigare liv. Han har MYCKET med sig i bagaget och har haft det tufft och mått så otroligt dåligt När man sedan läser om alla fd travhästar och varmblod som blir slaktade dagen efter de hamnat hos vissa fodervärdar eller ägare inser jag att jag TÄNKER HELT RÄTT!! Då är det bättre att jag själv står vid hans sida den dagen det är dags så att han känner sig trygg  Jag som djurägare har en skyldighet när jag har köpt mitt djur...det är att se till djurets bästa vid sjukdom eller annat som gör att det bästa är att de får somna in... och djurskyddslagen finns ju som stöd att djuret INTE ska plågas vid tex sjukdom utan då har man en skyldighet att låta dem somna in. T blir ju dessutom äldre och äldre för varje år...han är ju ingen ungdom längre. Det kommer att bli lättare och lättare att ta det här beslutet i framtiden tror jag. Jag gör det av helt egoistiska skäl då jag gör det jag tycker är bäst för min häst!!! Den som tror att det är ett lätt beslut tar helt fel!! VARJE GÅNG JAG HAR VARIT TVUNGEN ATT TA BORT EN HÄST HAR DET VARIT FRUKTANSVÄRT JOBBIGT ATT TA BESLUTET OCH ÄVEN ATT VARA MED SJÄLV (den gånge jag var med Zimé) MEN FÖR HÄSTENS SKULL HAR BESLUTET VARIT OUNDVIKLIGT!! Ett måste helt enkelt.....

Självklart så hoppas och tror jag att jag kommer att vara pigg i kroppen och orka med i många år till så att jag och T får många fler år tillsammans  Varje nytt år vi tillbringar tillsammans är en gåva  Och jag är tacksam för all tid vi får tillsammans T & jag!!!

Det är faktiskt "bara" 2 av mina 8 hästar som jag känner att jag INTE har kunnat sälja vidare pga att de har varit problemhästar. Det är Zimé och T. Alla de andra hade jag gärna sålt om det hade gått....men tyvärr fick jag ta bort 2 av dem pga skador  

Så här tycker och tänker jag om detta. Detta är MIN historia!!!

Hur tänker du angående att ta bort en häst och låta den somna in??

Mvh anaby  

 

Kerstin

13 mars 2013 08:17

Så tuffa beslut att styra över andras liv, men det ligger på djurägarens ansvar. I den mån det går så tar jag dem hemma, 2 ggr har jag kört iväg med dem. Men det det känns bättre att ta dem här hemma på gården, han som gör det är en helt fantastisk människa och det hela går så lugnt till vilket gör att det känns ok.
Att sälja/ge bort ett sjukt eller skadat djur känns inte rätt för mig, då tar jag hellre bort dem så jag vet att de inte kommer att behöva lida i framtiden.

http://stallrosen.bloggplatsen.se

anaby

14 mars 2013 22:49

Håller med om att det är tuffa beslut....att styra över andras liv. Men som djurägare har man ett ansvar!! Det känns jättebra att ni som svarat har samma syn på det här som mig:D Det visar att jag inte tänker så tokig eller konstigt trots allt;)

Tusen tack för svaret!!!

Mvh Anna & Tabasco:)

 

Jenny

13 mars 2013 21:30

Vi tar alltid bort våra rs-hästar hemma, även min egen fick galoppera över regnbågsbron till de evigt gröna ängarna hemma vid stallet. Jag skulle aldrig kunna låta dem åka iväg till slakt. Alla de jag varit med om har stått i lugn och ro och ätit ur hinken.........kvar är man själv med alla känslor, sorg och tankar.

http://jennynystrom.blogg.se

anaby

14 mars 2013 23:09

Det känns jätteskönt att höra att fler tänker som mig angående att ta bort en häst. Det är inte roligt men ett "ont måste" kan man nog säga. Jag hoppas att det dröjer några år till innan det är dags nästa gång. Såg att ni hade tagit bort en ponny i veckan:(

Tack för svaret!!!

Mvh Anna & Tabasco:)

 

Nina" title="http://blogg.se]Nina[/url]" target="_blank">blogg.se]Nina[/url]

19 mars 2013 10:02

Jag har precis samma syn på det här som du. Jag skulle aldrig kunna skicka iväg min häst till slakt. Jag vill att jag eller någon som känner hästen väl, ska vara med så den känner sig lugn och trygg in i det sista.

Vi tog bort en ponny för lite drygt två år sedan. Det gjordes här hemma, Amadeus stod och åt ur sin havrehink ena sekunden och i nästa sekund fanns han inte mer. Han fick ha sitt täcke på sig, jag klarade inte av tanken att han skulle kläs av naken inför avlivningen, det kändes som om det skulle vara som för judarna som fick gå nakna in i "duscharna" där de gasades ihjäl, under andra världskriget. Så killen som var här sa att han skulle ta av täcket från Amadeus om han inte fick ha det på när han skulle destrueras. Jättesnällt av honom, jag var så tacksam över det!

Att inte en veterinär fick avliva Amadeus berodde på att han var livrädd för alla veterinärer. Så det varinte tänkbart. Annars spelar det mig inte någon roll om det är nödslakten eller veterinären som får uppdraget, man får helt enkelt anpassa det efter hur hästen är tycker jag.

http://stallskogalund. blogg.se

anaby

22 mars 2013 10:18

Det känns väldigt bra att läsa att så många har samma inställning till hur de vill göra den dagen hästen somnar in. Inget lätt beslut men det kan vara bra att ha "en plan" så man vet hur man vill ha det den dagen det blir av...förhoppningsvis är den dagen långt borta för oss allihopa!!

Tusen tack för svaret!!

Mvh Anna & Tabasco:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Halloojjjsan igen! Det känns skönt att vara frisk och komma igång i det vanliga gängorna igen. Har börjat rida igen och det känns otroligt bra          Har fått några nya hästmassagekunder under veckan. Det blir både spännande och intressant at...

Halloojjsan allihopa! Både jag och min man har haft Covid i veckan. Vi har som tur var fått en lindrig varitant och vi är tacksamma att vi fick Covid nu istället för från början för 2 år sedan när många var allvarligt sjuka. Jag har inte fått åka...

    Vi gifte oss 22/2 2022   Önskar alla en fortsatt fin dag och kram på er  Mvh Anna   ...

Halloojsan igen!  Här är det ganska högt tempo   Jag håller på att komma igång med företaget. Bla så håller jag på att sy veteryggvärmare till häst, vetebettvärmare och veteryggvärmare för människor. Har kommit igång med veteryggvärmare till häst o...

                  Hallojjjjsan allihopa! Hoppas att ni har haft en bra helg      Vi har haft stalljour i helgen. Det blir var 6e vecka och då har vi hand om stallet och 13 hästar lördagmorgon, lunch, kväll och söndag morgon. Söndag lunch och...