anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering.

Inlägg publicerade under kategorin Kadett

Av anaby - 10 november 2011 12:53

Vi fortsätter med del 2 av historien med Kadett.


Del 2 Kadett


Jo, slutligen hade pappa byggt klart stallet hemma på  gården, så Kadett fick flytta in. Problemet var bara att han var ensam.... Så pappa ringde till Gösta  (Björns pappa) nere på Gran, för att höra med honom om vi skulle kunna få låna ett får till sällskap till vår ponny.  Och det gick bra, vi fick låna en tacka.


Pappa gjorde klart för mig direkt vad som gällde i framtiden. Han skulle ge Kadett mat och vatten på morgonen och ta ut honom i hagen. Det var min uppgift att mocka, ta in honom, fylla på vatten, ge kvällsmat och rida. Sedan skulle jag sopa efter mig och hålla ordning i stallet och följa med och hämta spån och hö. Året var 1975 och jag var 8 år gammal…Han gjorde klart för mig att om jag INTE skulle sköta om min ponny varje dag skulle han säljas….


Sommaren kom och jag såg framemot att det skulle bli ljust när man skulle rida på kvällen. Jag var i stallet varje dag och mockade, fodrade, pysslade och red. Kadett kunde vara mycket tjurig…när jag skulle hämta honom i hagen tex sprang han bara iväg. Jag kunde hålla på i timmar..när jag i princip nästan nådde grimma vände han helt sonika och galopperade iväg….till slut var jag både arg och ledsen och fick lov att gå och be pappa om hjälp..direkt pappa visade sig stod ponnyspöket som en stenstod och det gick helt plötsligt hur bra som helst att ta fast honom…GGGRRRRR!!!!! Jag har tillbringat åtskilliga timmar att försöka fånga denna ponny och i 95 % av gångerna har jag fått ropa på pappa och bett om hjälp…det var ju tur för mig att han har haft eget företag och jobbat hemma.


Sedan har vi de gångerna som han kom ut från hagen och skulle fångas in. Shetlandsponnyer har en benägenhet att ALLTID lyckas rymma från hagar hur man än bär sig åt. Men det är också den enda hästen som jag har ägt som har varit lös i tid och otid….Ja, allafall så var Kadett ganska tjurig när han äntligen kom lös han ville väl njuta av sin ”fritid” så att säga. Då fick vi jaga honom runt gården och potatisåkrarna till pappas stora ilska!!! Oftast var det min mamma som lyckades fånga honom! Hon är livrädd för hästar!! Hon har INTE ens klappat alla hästar som jag har ägt under åren. Ja, hur det nu var så ställde hon sig på bron med hårdbröd och lockade på honom, och han gick dit så att jag eller pappa kunde fånga honom. Så när vi hade kommit på att det fungerade med hård bröd var det bara för mamma att ställa sig på bron när ponnyspöket var lös. Det fungerade alltid!!


Sedan har vi den gången när pappa, 185 cm lång slängde sig på Kadett när har var ute och sprang vid fotbollsplanen på skolan. Pappa tänkte: att när jag får tag i manen på ponnyn så stannar han ju eftersom jag väger en hel del! Kadett hade INTE samma tanke. När pappa greppade manen, spände Kadett halsen och fortsatte att springa och pappa släppte INTE utan blev släpad över hela fotbollsplanen. När fotbollsplanen tog slut insåg pappa att han var tvungen att släppa innan asfalten kom…och det gjorde han medan Kadett sprang hem till mamma och fick hård bröd. Då var pappa INTE glad!!!


Eller den gången som min syster kom på att hon skulle gå ut och gå med Kadett. Hon är INTE ett dugg hästintresserad och 6 år äldre än mig så hon var ju större. Allt gick bra tills de var på hemväg då fick Kadett för sig att han skulle springa men min syster Lena hade INTE samma tanke. Ja, Kadett spände sin tjocka hals och sprang hem med min syster hängandes i grimskaftet. Hon var INTE glad och definitivt botad från allt som hade med hästar att göra under all framtiden…


Jag hade väldigt roligt med Kadett. Jag körde vagn, släde och vi tolkade mm. På vintern klipptes han eftersom han hade en fruktansvärt tjock päls och jag aktiverade honom varje dag så han blev rejält svettig. Så min morbror Gösta kom och hjälpte pappa att klippa honom. Gösta skodde även Kadett. Han har varit en riktig klippa under ALLA år och hjälpt oss mycket med de första hästarna vi har haft.


Sedan har vi den sommaren som han fick kolik…shettisar är ju shettisar och Kadett var inget undantag med att vilja ha mycket mat…Vi fick gå ut och gå med honom i timtal innan koliken släppte. Nu hade vi tur att det gick över men efter det var vi tvungna att ransonera det gröna gräset till honom under hela sommaren och vara speciellt noga med att vänja in honom med gräs när sommaren började. Vi slapp allafall fler fall av kolik och det kändes mycket bra.


Sedan har vi då ridningen. Jag är ju väldigt tjurig och envis och det var även min ponny. När vi var ute och red så galopperade han alltid på ett ställe och sedan tvärnitade han alltid på ett annat när han galopperade…Jag föll givetvis av och blev arg. Klev upp på ponnyn och gjorde samma sak igen. Kadett galopperade och stannade och jag föll av…så kunde vi hålla på ett tag eftersom jag hade gett mig den på att jag skulle sitta kvar…När jag hade fallit av 10 ggr eller klarat mig kvar 1 gång när han stannade, gav jag mig för den dagen. Det tog INTE många veckor innan jag ALLTID satt kvar. Då började han testa mig på andra sätt istället. Jag var ju liten och det var tacksamt att testa en liten människa för en smart tjurig ponny!!!


Sedan började vi att hoppa lite med Kadett. Han galopperade inte på så fort mot hindren men hoppade i princip allt vi ställde fram. På så sätt var han väldigt snäll. Vi hoppade inte några höga hinder. Innan jag sålde honom hade jag och Kadett lyckats hoppa något enstaka hinder på 100 cm, det är ganska bra med tanke på att han mätte 105-110 cm själv i mankhöjd.


Efter första året ville Gösta ha tillbaka tackan som vi lånat som sällskap till Kadett. Då fick pappa en annan ide. Vi skulle köpa 2 getter och ha som sällskap. Sagt blev gjort, 2 getter införskaffades. Pontus och Pella. En hane och en hona, vilket innebar att det slutligen blev 3. Det föddes en lite Polly. Tyvärr dog Pella i samband med förlossningen. Men Pontus var kvar. Jag höll på väldigt mycket med getterna och Pontus och jag fick ett mycket speciellt band. Tyvärr blev han så fixerad vid mig att han ”försvarade” mig så fort någon annan kom in i stallet. Han stångade helt enkelt ALLA som kom in i stallet. Pappa höll på att bli galen!! Så det slutade med att vi fick ha Pontus fastbunden. Till slut var vi tvungna att sälja båda getterna till min stora sorg…


Jag lärde mig jättemycket av Kadett men jag blev äldre och framför allt längre. När jag var 12 år var jag ganska lång och vi övervägde att sälja Kadett, men jag kunde inte. Jag kände att jag behövde en övergångsperiod innan jag kunde sälja honom. Han var ju min första häst! Men vi kunde ju köpa en häst till så att vi hade 2 hästar, då hade de sällskap av varandra. Min morbror Gösta hade med jämna mellanrum tagit på sig att ta hand om varmblodstravare för att träna dem och få dem bättre. Halvt om halvt hopplösa fall men Gösta var duktig och tyckte att det var roligt. Just nu hade han hand om en inlånad häst som hette Pelè Trixon, jag kommer inte ihåg åldern men mellan 8-12 år har jag för mig att han var. Han var väldigt snäll och gick både rida och köra. Nu hade han en skada i ett ben som de skulle kolla upp och var han okej skulle vi få köpa honom för ägaren. Efter några dagar ringde Gösta och sa att det hade kollat upp skadan och tyvärr var den så allvarlig att Pelè varken skulle gå att rida eller köra. Ägaren till hästen hade tänkt att ge oss Pelé fick vi höra i efterskott men nu när hästen var så krasslig tyckte han att det var bättre att han fick somna in. Och det var ett mycket bra val. Jag tyckte givetvis INTE det då men när man ser allt i efterhand brukar det klarna.


Gösta hade en hel del kontakter med andra travtränare, så det dröjde inte länge innan han visste av en  potentiell häst till salu. Detta var i maj 1979. Vi åkte ut till Anders Lindgvist stall på Umåker för att titta och rida på den där hästen. Han hette Abbe Saunders och var 10 år. Färgen var rödfux, han hade den rödaste fuxfärgen jag har sett någonsin på någon häst. Och han var så snäll både att köra och rida. Han var nog ungefär 160 cm hög. Så för mig var han enormt stor…


Mamma och pappa funderade både hit och dit med hur vi skulle göra. De förstod att jag inte skulle kunna rida på Kadett så mycket längre och behövde en större häst om jag skulle fortsätta att rida.


Så efter mycket om och men blev jag ägare till en varmblodig travhäst vid namn Abbe..Men det bästa var att Kadett fick stanna kvar.


Fortsättning följer…för de som orkar fortsätta att läsa..

Mvh anaby  




Av anaby - 3 november 2011 22:12



Jag har skrivit en hel del från början av min karriär som hästägare. Detta är gamla berättelser från 2006 om jag inte minns fel...


Vi börjar med min första häst/ponny Kadett som vi köpte 1975  

 

 Hur det hela började 1973…


Allt är väl egentligen min morbror Göstas fel. Att jag började med hästar. Min moster Anita och morbror har en dotter Christina (min kusin) som är lika gammal som mig. Och vi umgicks väldigt mycket när vi var små. Christina hade en egen häst Loja, ett nordsvenskt sto som var travhäst.


Allt började när jag var 6 år och året var 1973. Jag umgicks mycket med Christina, min kusin som hade en egen häst. Som vi red på ganska mycket. Det var ingen avancerad ridning eftersom vi var så små men vi skrittade omkring och drömde om att vi en dag skulle bli jätteduktiga på att rida och tävla som alla små tjejer gör i den åldern…;)


Det var tur att Loja var en snäll häst och inte så stor, ca 153 cm hög. Den nordsvenska hästen har överlag ett väldigt bra temperament tycker jag. Nu har jag följt den hästrasen sedan 1973 eftersom min morbror ALLTID har haft nordsvenska hästar hemma, både på uppfödning och inköpta hästar. Jag hade väldig koll ett tag när jag hade mina hästar Wirbelwind och Zimé uppstallad i hans stall i Röbäck under 2 års tid. Men det är en annan historia…. Han har än i dag nordsvenska hästar i stallet, men han tävlar inte lika aktivt travhästar längre som han gjorde förrut. Några starter blir det nog per år men för det mesta kör han några ggr i veckan för att hålla igång de hästar han har i stallet.


Hur som helst så började jag spela piano. Och när det var dags att välja om jag skulle fortsätta spela piano eller sluta...förstod min mamma att antingen måste de köpa ett piano eller så måste jag sluta. Men mamma visste även att jag väldigt gärna skulle vilja ha en egen häst. Så mamma ställde den magiska frågan: Vad skulle du helst vilja ha, ett piano eller en egen häst? Svaret var lätt som en plätt tyckte jag. En egen häst givetvis!!!

Än idag ångrar min mamma att hon ställde mig den frågan..Varför, jo därför att jag har INTE haft vett att sluta som normala tjejer i min ålder gör…när det börjar högstadiet eller gymnasiet. Anna hon bara fortsatte och håller på fortfarande..år efter år, häst efter häst…


Nåja, det gick några veckor och sedan den 23 december 1975 hade mamma och pappa ringt på en annons i Vår lokala dagstidning på en shetlandsponny som var till salu. Han var 10 år, var mörkbrun och hette Kadett. Storleksmässigt låg han nog mellan 105-110 cm hög.

 

Efter lite funderingar och överläggningar med mina föräldrar så blev det inköp av en liten ponny som hette Kadett. Men eftersom mina föräldrar är väldigt rättvisa med min syster och mig så fick min stora syster Lena en TV och jag en ponny. Till saken hör ju att hon INTE är ett dugg intresserad av hästar, varken då eller senare…Så kan det vara även om man är syskon att man har olika intressen,.


Första 4 månaderna stod Kadett kvar på ridskolan i stan. Medan och morfar pappa höll på att bygga och inreda ett stall hemma på gården. Det var lite jobbigt för min pappa att skjutsa mig till ridskolan varje dag och hjälpa mig med det mesta utom att rida…Jag var jätteglad att få vara med min ponny och såg fram emot att få ha Kadett hemma på gården.


När stallet nästan var klart hemma började vi ta hem Kadett under helgerna. Det gick jättebra och till slut kunde vi säga upp stallplatsen på Ridskolan och det skulle ta ända till 1985 innan jag hade en häst uppstallad på Ridskolan igen…


Fortsättning följer…


Mvh anaby  

Presentation


Välkommen till mig! Jag bloggar bla om min satsning att tävla i hoppning upp till 130 cm efter 17 års frånvaro på tävlingsbanorna. Och en massa annat trevligt :)

Fråga mig

27 besvarade frågor

Omröstning

Hur gammal är du som tittar in på min blogg? ;)
 20 år
 25 år
 30 år
 35 år
 40 år
 45 år
 50 år
 55 år
 60 år + däröver

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards