Sov som en stock inatt!! Härligt att sova i sin egen säng 

Och inget regn idag  Så jag började förbereda mig för en uteritt med T 

L-O var jättesnäll och raspade hovarna runt om innan vi begav oss iväg Var mest behövligt i tån. Nu ser det riktigt bra ut igen  

Som vanligt blev det Rambo Micklem och G4:an  Måste säga än en gång att han är så väldigt lugn i munnen med det raka äppelbettet och Micklem tränset  Han grejade ingenting med bettet överhuvudtaget idag!!! Det är MYCKET ovanligt för att vara han 

Och G4:an...tja, den är bara hur underbar som helst!! Måste upplevas för att riktigt "förstå" hur den är att rida i 

Även idag gick ridturen bort mot "Volvo-hållet". Allt gick jättebra och när vi svängde in på den nya smala vägen var det heller inga problem att skritta framåt för T När vi kom fram till skylten och älven var min förhoppning att han skulle gå att mana på framåt till vänster där stigen fortsätter 150 meter till. Och visst gick det bra!!! T blev nyfiken och gick med spetsade öron hela vägen  Underbara häst 

Han stannade snällt och väntade på sin hästgodis när jag hör ett dovt ljud FRÅN ÄLVEN!!!!!!!?????? 

Det går knappt att förklara HUR det lät!!! Högt och snabbt åkte det fram på älven!! Skit vi som endast var kanske 20 meter från älven!!! Skyndade mig att vända T och skritta tillbaka dessa 150 meter!!! Med ljudet högre och högre bakom mig  Hann sedan svänga in efter skylten och jag upplevde att jag nog hade skrittat kanske 30-40 meter från stigen när "båten" med det höga och dova ljudet susade förbi nedanför oss!!! Jag var helt klart beredd på att T skulle kasta sig framåt och bara dra iväg som en kanonkula  Så jag gjorde mig beredd på att hoppa av och sedan leda honom hem igen....

Men gissa om jag blev förvånad när han istället gör halt..stannar och vänder sig om....lyssnar på det dova och höga ljudet...vänder tillbaka framåt och fortsätter att skritta som om ingenting har hänt???? Behöver jag tillägga HUR mycket beröm han fick på vägen hem  Givetvis hade jag slut på hästgodis  Fy matte!!! Men det var en väldigt lugn och harmonisk häst jag skrittade hemåt på  Vilken underbar ridtur på en fantastiskt lugn häst  

På vägen hem gjorde vi en avstickare ner mot pappas åker vid ladan (där Zimé är begravd) för att få skritta mer på gräs....och när vi kom fram till vägen...hör jag det otroligt höga ljudet igen från båten...200 meter bort på älven den här gången...Går inte ens att förklara hur högt ljudet fortfarande var trots att vi var så pass långt bort!! Och T vänder sig än en gång och bara tittar mot älven och sedan skrittar vi hem 

En sån här upplevelse är nog vardagsmat för många ryttare men med tanke på att jag har hållit på i 3 år för att vänja T vid uteritter (pga tråkiga upplevelser i hans tidigare liv som travhäst) och så sent som i mars i år börjat rida ut på "riktigt" i alla gångarter...så känns det här som ett "stort" ögonblick på min häst   ME LIKE  

Väl hemma igen fick T lunch och jag passade på att fylla på vatten i hagen och paddocken. Jag är riktigt, riktigt nöjd med ridturen idag och eftersom jag utökat med en till sträcka har vi skrittat kring 3 km idag  Jag kommer att vänta med att trava tills det blir svalare ute...både T och jag orkar inte riktigt med att jobba så mycket i värmen  ....men till nästa vecka eller till helgen räknar jag med att sätta igång och trava så att vi kommer igång med "vanlig" ridning igen om några veckor  

Nu ska jag hoppa in i duschen...sedan åka iväg och köpa färg och hämta ut min pad till den bomlösa sadeln som kom igår  Jiiipppiieeee!! 

Nej, bäst att lägga på en rem!!!
Ha de jättebra så länge!!

Mvh anaby  

Jag tänkte börja berätta min "resa" med Comtesse min första riktiga tävlingshäst. Den första hästen jag också både hopptränade och tävlade "på riktigt" dvs mer än en klubbtävling. Hon köptes in när jag var 14 år gammal och hon var 4 år...året var 1982 och det var i slutet på januari...kallt och ruggigt när vi begav oss iväg på resan för att hämta hem henne.

Efter mycket om och men blev det bestämt att vi skulle åka och titta på Comtesse och mest troligt köpa henne. Vi lånade transport (av min morbror Gösta) och pappa hade tagit med sig pengar till det ev. hästköp. Comtesse bodde i Särna i Idrefjällen. Så det skulle bli en lång resa tur och retur då vi bor i Västerbotten. Min andra morbror Roger skulle följa med och hjälpa pappa att köra så att vi skulle kunna köra hem direkt utan att behöva övernatta någonstans.

Sagt var gjort vi började vår resa till Särna…Vi började åka tidigt på morgonen. När vi kom fram visade det sig att Comtesse bodde i ett eget stall som en skogskoja ungefär. Hon hade en stor trähage. Det var en väldigt lurvig och busig häst som stod i det lilla stallet i skogen. Ägaren borstade, sadlade och tränsade hästen. Jag tog på hjälmen och satt upp i sadeln.

Det var en pigg och alert häst som jag satt på, helt olika alla hästar jag hittills hade ridit. När jag kom tillbaka tittade vi på veterinärintyget och skrev ett köpekontrakt. Sedan drack pappa och Roger kaffe innan det var dags att lasta och köra hemåt.

Innan vi lastade tog jag på Comtesse ett täcke så att det inte skulle bli så kallt för henne inne i transporten. När vi stannade för att titta till henne emellanåt var både hästen och täcket fullt med rimfrost. Till slut var vi hemma och Comtesse, som kallades för Tessan hade fått ett nytt hem.

Så nu började ett rent helvete för mig som var 14 år. Tessan var mycket speciell. Det gick INTE att rida med någon annan, då sparkade hon mot de andra hästarna. Hon lyckades sparka Susanne på benet en gång när vi var ute och red. Efter det ville INTE jag utsätta någon annan vare sig människa eller häst för ev. skador. Så jag var mest ute själv och red. En period var pappa med mig när jag var ute och red, han blev ju orolig när hon var halvgalen. Hon var väldigt pigg och hade svårt att skritta när man en gång hade galopperat med henne. Detta var mycket jobbigt för mig som var van vid lugna och trygga fd. ridtravare Abbe.

En dag när jag var ute och red blev jag stoppad av en karl som var ute med sin hund. Han skrek och gormade en massa om att jag och min kompis hade hållit på att rida över honom flera gånger! Efter ett tag lugnade han ner sig och jag började förklara för honom att jag INTE kunde rida med någon annan eftersom min häst blev hysterisk av andra hästar. Då säger karl’n: Men det var exakt samma färg på hästarna! Jaha, sa jag men det var alla fall INTE jag som var inblandad utan du får nog prata med tjejerna som har gjort det istället för att skälla ut oskyldiga människor. Ibland häpnar man över hur vuxna människor tänker. Jag säger vuxna eftersom jag anser att vuxna människor ska ha så pass sunt förnuft att man inte säger eller gör vad som helst. Den här karl’n betedde sig mot mig ungefär som om jag skulle helt hypotetiskt göra följande: ställa mig på Backenvägen och stanna första bästa röda bil och skälla ut föraren efter noter för att han/hon har hållit på att köra på mig. Föraren skulle givetvis svara att han/hon var skyldig och då skulle karl’n säga: men det var samma färg på bilen. Jag anser än idag att man måste prata med RÄTT person inte ta vem som helst och skälla ut….

Tessan blev lite lugnare och gick hjälpligt att rida. Jag fick tips och hjälp av Susanne som red på en väldigt lugn häst som var samma ålder som min. Tessan var mycket bitchig. Som den gång när Susanne var på väg ut och rida och jag höll på att borsta min häst. När jag kom till bakbenen så böjer jag mig lite ner för att nå att borsta dem. Då känner jag en otrolig smärta på näsan och tänderna!! Hästdj..ln har sparkat upp med ett bakben framåt under magen, fråga mig inte hur hon gjorde men hon lyckades alla fall med det. Jag springer ut ur stallet med blodet sprutande ur näsan och hinner haffa Susanne innan hon hade ridit iväg. Hon slänger sig av hästen och frågar givetvis vad jag har gjort! Jag försöker få fram att jag vill att hon ska kolla så att tänderna sitter fast. Jag hade INGEN känsel i munnen eftersom jag var så bedövad av sparken… Susanne konstaterar att de gör de och den mesta blodvitet kommer från näsan…Vi kunde andas ut. Jag försäkrar för Susanne att det är okej att hon far ut och rider. Sedan stannar jag och borstar min häst klart. Det tar ett tag innan smärtan och blodet lugnar ner sig men till slut beger jag mig ut på en kort ridtur. Enbart pga. att det var det jag gick ut till stallet för att göra och det skulle jag också göra innan jag gick in för kvällen. Jag har alltid varit envis.

Eller den gången när jag skulle smörja in mungiporna på henne. När jag har tagit salva för att smörja tvärkastar hon huvudet mot mig och tuggar till!! Och givetvis tuggar hon mig på pekfingret, som blir alldeles blått, både nageln och skinnet. Hela den kvällen dunkade pekfingret så jag höll på att bli tokig! Mamma ringde till akuten men de sa att de enda de kunde göra var att sticka hål på nageln så att trycket av blodet lättar. Det kändes inte så inspirerade så jag stannade hemma med dunkande finger…

En annan gång hade jag bundit fast henne utanför stallet. Det gick jättebra tills jag tog loss henne och skulle gå in, då hoppade hon över kulhandsken på en lastvagn modell större, som vi hade spån i . Jag var ju inte beredd på att hon skulle hoppa över den utan föll över den och blev släpad av hästdj..ln och skrapade höger ben och fick ett ärr till. Jag fick som några cm långt ärr och det försvann en benbit från höger skenben, det är som en grop där…

Första sommaren var hemsk. Vi red ganska mycket i Kullaskogen. Tessan blev ju som bekant stressad när man hade galopperat. Nu började hon stegra sig. Det brukar INTE vara några problem, om man tynger ner när en häst stegrar. Dvs. man ställer sig i stigbyglarna och lutar sig framåt så att man får all tyngd framåt. Då brukar de sluta efter ett tag eftersom de inte tycker att det är lika roligt längre. Men jag skulle få erfara att Tessan INTE var som alla andra hästar. De första gångerna gick det bra att tynga ner henne, men till slut blev hon irriterad för att hon INTE fick sin vilja igenom. Det innebar att när jag tyngde ner henne blev hon arg och tryckte på mer uppåt och bakåt och det i sin tur resulterade att vi helt sonika stegrade omkull!!! Och stegra omkull var vad vi gjorde nästan dagligen ett tag ute i Kullaskogen. För det mesta hamnade jag bredvid rejält blåslagen. Ibland hamnade jag under henne och det var mindre roligt! Jag blir ALDRIG rädd utan bara arg, så jag fortsatte att jobba med henne för jag tänkte att hon måste till slut ge sig. Det gjorde hon också men det skulle ta hela sommaren och till slut var min mamma tvungen att ta mig till en naprapat för att jag var så dålig i ryggen. Jag förstår inte var det kunde bero på, nu lär hon ju upptäcka det…

Jag och Susanne hade anmält oss till en lite tävling i Röbäck, som vi åkte till. Vi tog oss runt en LD, 90 cm. Jag har för mig att jag fick 2 vägringar, då Tessan bröt ut till höger. Men det var ett okej resultat med tanke på att hon bara var 4 år och knappt hopptränad heller och jag var själv inte så rutinerad. Så jag var nöjd när vi åkte hem.

Sommaren var slut och Tessan var bättre att rida, men långt ifrån bra. Sedan blev det höst och vinter. Det blev mörkt för att sedan bli snö och ljust. Jag red i princip varje dag, Tessan hade lugnat sig så pass att jag nu kunde rida med Susanne. Hon hjälpte mig mycket med Tessan.

Susanne hade varit i kontakt med en tränare som hette Robert Solin på Gamla K:4. Ingen ridlärare utan han hade privatlektioner. Han jobbade även på Västerbottens-Kuriren på Sporten och skrev mycket ridsportartiklar i samband med tävlingar som varit runt om i Västerbotten, Norrland och Mittsvenska länen. Hon undrade om jag var intresserad av att träna för Robert. Och det var jag med min något udda häst, insåg jag att jag skulle behöva MYCKET hjälp att få någon ordning på henne både pga min och hennes unga ålder. Det skulle jag också komma att få under en period av många år och många tävlingar framöver. Robert skulle komma att vara ett otroligt stort stöd för både mig och Susanne framöver.

Då ska jag tala om första gången som jag såg Robert. Susanne hade berättat att han skulle vara med på en klubbtävling på K:4 med en häst som hette Yankee. Susanne hade berättat att Robert var jätteduktig, han tävlade och red andras hästar…Jag åkte till K:4 på tävlingsdagen och till slut var det Robert och Yankees tur. På tredje hindret vägrar Yankee och Robert flyger av, kan man lugnt säga! När Yankee vägrade flög han liksom och lättade över hindret! Det var första gången jag såg Robert.

Sedan bestämdes att jag och Susanne skulle hoppträna 1 gång i veckan för Robert. Vi hopptränade i södra ridhuset. Det äldsta av de 2 ridhusen på K:4. Det ena hette Norra ridhuset och satt ihop med stallet och där inne reds lektioner på ridskolehästarna. Det andra hette Södra ridhuset och var en fristående byggnad och också mycket mindre. På den tiden spelade de även fotboll i Södra, så det fanns 2 st stora fotbollsmål på varje kortsida. Ridskolan hyrde ut Södra ridhuset till allt möjligt, polishundar, fotboll mm mm. Så när vi började hoppträna fick vi rida runt dessa stora fotbollsmål på väg till ett hinder.

Tessan tyckte om att hoppa och det gick mycket bra på hoppträningen. Hon hade ett enormt hopphuvud men ville gärna gå av tidigt på hindren och hoppade då inte med rygg som hon skulle. Hon var inte så stor med sina 158 cm i mankhöjd och gick i ett ganska högt tempo mot hindren, också för att hon skulle orka över. Hon påminde mer om än ponny istället för en häst..

Nu kom vi alla fall till vår första hopptävling i Örnsköldsvik, på våren 1983 i april. Jag och Susanne åkte dit och jag vägrade ut mig i varje start…vi tog oss nog till tredje hindret som längst. Tessan var i chock när hon kom in i det lilla ridhuset i Ö-vik. Det var bara 40 m gånger 20 m. För Susanne gick det bättre, hon var placerad i alla starter.

På vägen hem från Ö-vik bestämde jag mig för att sluta rida…Susanne skulle tävla 130 cm,  MSV  B meddelade hon glatt. Klasserna vi hade tävlat var 100 cm, LC för mig och upp till 110 cm, LB ör Susanne.

Robert sa då någonting till mig som jag har burit med mig under alla år jag har tävlat. Han sa: Anna, vet du att Rom byggdes INTE på en dag, det tog många år i med och motgångar. Men det GICK!! Det här citatet från Robert visade sig skulle ha stor betydelse för både Robert och mig i framtiden. För Robert pga. att han senare när han tränade andra ryttare kunde gå tillbaka och berätta om mig, hur jag hade kämpat och INTE gett upp! Kan Anna, så kan du! Blev Roberts motto. Och för mig var det någonting att kämpa för att aldrig ge upp. Jag lärde mig att ALLT går bara man är villig att kämpa!

Jag och Susanne red även en del klubbtävlingar på K:4 från början och det var bra för mig. Jag andades nämligen INTE när jag var inne på banan. From. jag tog första hindret slutade jag att andas och var sputröd i ansiktet och hade i princip andnöd när jag kom ut. På klubbtävlingarna kunde Robert skrika till mig mellan varje hinder: ANDAS! Och det gjorde han. Det lät givetvis lite roligt och folk undrade vad vi höll på med men efter några tävlingar och klasser började min hjärna att fungera och kunde andas själv utan att någon stod och skrek…

Det var också nu som jag och Susanne började beställa mycket grejer hos Börjes i Tingsryd. Allt var ju så billigt och vi behövde en hel del grejer nu när vi hade börjat tävla. Börjes har följt mig i alla år och är en helt suverän butik!

Så efter mycket om och men fortsatte jag att träna och tävla med hjälp av Robert och Susannes stöd. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan Susanne och Robert. Alla fall så skulle det ju planeras inför tävlingssäsongen vad man har för mål. Susanne deklarerade att hon skulle rida 120cm, LA innan säsongen var slut. Och Anna då frågade Robert. Jag hade inte speciellt bra självförtroende så jag sa: om jag tar mig runt en 100 cm, LC så är jag jättenöjd. Okej, sa Robert, det ska vi ordna.

Vi åkte till nästa tävling, jag, Susanne och Robert. Nu styrde vi kosan till Boden. Jag skulle bara tävla LC och Susanne mest LB. Den här tävlingen var utomhus. Det skulle visa sig att jag tog mig nu runt i alla klasser jag red. Jag hade som mest 1 nedslag i någon klass. Den sista klassen för helgen, på söndag var en LC clearround. Clearround innebär att man har 2 försök på sig. Om man river i första försöket så får man en chans till att prova lyckan. Tessan och jag lyckades rida felfritt på första försöket. Jag fick ta emot min första och enda clearround rosett. Den är vit och blå. Min första rosett på en större tävling, inte bara en klubbtävling på K:4. Jag kunde knappt tro att det var sant!! Vilken lycka!!!

När vi åkte hem frågade Robert än en gång vad jag ville göra nu när jag faktiskt hade nått mitt mål med att ta mig runt en LC. Ja, sa försynta jag, jag tror att jag skulle vilja ta mig runt en LB. Okej, sa Robert, det ska vi ordna. Dessa ord sa han många gånger under följande 2 år.

Robert följde med mig och Susanne på alla tävlingar vi var med på under hela 1983-1985. Han fanns alltid där. Vi bodde tillsammans. Robert kände en massa människor i alla städer i Västerbotten och Norrland som vi fick bo hos. Steg upp tidigt, åt frukost och sedan iväg till hästarna och tävlingsplatsen. Jag och Susanne fixade hästarna själva medans Robert tittade startordning och tävlingsbanan. Han kände dessutom alla som tävlade så han diskuterade med allt och alla. Sedan gick vi banan tillsammans med Robert, kollade startlistan. Sedan bestämdes att vi skulle börja rida fram 10 ryttare innan start. Robert skulle komma ut 5 ryttare innan och hjälpa var och en på framhoppningen. Sedan stod han med som stöd före ritten,under och efter. När man sedan kom ut pratade vi lite snabbt för att sedan ta hand om hästen. När hästen var avskrittad analyserade vi ritten och diskuterade vad som var bra respektive dåligt. Vad jag skulle träna mer på. Vad jag skulle ta med mig in på banan till nästa klass. Hur det kändes när hästen hoppade. Jag allt analyserades för att vi skulle bli bättre. Robert var helt enkelt en klippa!! Jag har sagt tidigare och jag säger det igen. Jag önskar att ALLA som tävlar skulle ha tillgång till ”en Robert”. Han var vårt moraliska stöd, tränare ja, helt enkelt allt-i-allo. Han var ALLTID med. Både jag och Susanne var inte så gamla, Jag 15 år och Susanne 16 år så man kan lugnt säga att Robert tog hand om oss och på ett väldigt föredömligt sätt, som få tränare gör. Men sedan ska det också sägas att jag och Robert INTE har haft något som helst förhållande överhuvudtaget. Det mest upphetsande vi någonsin har gjort är att när Robert kramar om mig brukar han ge mig en puss på kinden. Och det gör han ALLTID när man träffas vem det än är, om man är tjej förståss…så jag vet inte om det gäller här. Robert är 7 år äldre än mig och min syn på honom förutom att han var min tränare och stora klippa var att jag såg på honom som min storebror. Och han såg på mig som sin lillasyster. Det har givetvis diskuterats huruvida jag och Robert har haft ett förhållande, och i princip ALLA på Ridskolan på 1980-90-talet var eniga om att det hade vi. Än idag kan folk komma fram till mig och fråga hur det igentligen var…det är mycket störande att folk INTE kan acceptera att en tjej och en kille faktiskt kan vara kompisar utan att det ska vara någonting annat inblandat. Senare skulle det visa sig att jag föredrog att umgås med killkompisar, framför tjejkompisar pga. att killar är rakare och mer ärliga än tjejer. Och väldigt mån om en skulle det visa sig.

Mina föräldrar då vad tyckte de om de här med tävlingar osv. Ja, mina föräldrar är INTE intresserade av hästar eller tävlingar. Pappa lite, men mamma är livrädd. Pappa skjutsade mig och Abbe på några småtävlingar i stan och sedan Tessans första tävling. Men efter det fick jag ta mig till tävlingarna själv. Jag hade tur som hade hjälp av Robert, han visste var hjälpen gick att hitta. Vad innebar då det när man var 15 år och utan körkort. Jo, man bokade upp en plats i någons hästlastbil, i mitt fall blev det Ridskolechefens. Så de följande åren åkte Tessan i lastbil, både på gott och ont skulle det visa sig.

Mina föräldrar var sällan och tittade när jag tävlade, det var inte intresserade och hade helt enkelt inte tid. Det är ingenting jag klandrar dem för överhuvudtaget. Alla som tävlar har olika förutsättningar. Tävlingarna och träningarna tog upp mycket av min tid och är man INTE intresserad och INTE har tid så brukar det lösa sig på annat sätt. Pappa och mamma har jobbat mycket med sitt företag under alla år. Jag har haft den enorma tur som har haft förmånen att få ha ett eget stall under 16 års tid. Mina föräldrar har ställt upp med råge med det under alla år!! Däremot var de på en tävling 1984 på säsongsavslutningen den hösten och det skulle visa sig sedan att de var mycket glada att ha varit just på den tävlingen!! Det skulle dröja flera år efter det innan mina föräldrar kom på nästa tävling…

Jag var nu 15 år (fyllde 16 år i oktober) och året var 1983 det var sommar. Jag hade framtiden framför mig…

Fortsättning följer…

Mvh anaby  

Jag har alldelens glömt bort att fylla i T:s "utgiftsrapport" under våren!!! Senaste veckan har jag suttit nästan hela veckan och fyllt i och tänkt till VAD jag har köpt  från januari-juli  Tur att man sparar alla kvitton på datorn 

    Har ett rapportblad för varje månad som räknar ner automatiskt alla utgifter och inkomster Inkomster ligger helt klart på minus kan man lugnt säga  Och det har varit MYCKET utgifter utrustningsmässigt under våren i och med att jag bla har köpt barbackapad, Rambo Micklem, NH-kit, Sensation ride G4:a och en specialpad till den...+ en massa annat. Men jag kan säga att det är jättenyttigt att se den FAKTISKA utgiften man har på hästen varje månad!!! Och även VAD som tillkommer i kostnad utrustningsmässigt...den styr man ju över mer än det som man MÅSTE betala för hästen varje månad  Jag har en ganska låg "månadskostnad" för T då jag endast betalar en kallhyra i stallet för vatten (som jag endast använder under 8-9 måndader per år)& el (som jag knappt använder mig av..använder endast el till Termobaren vintertid). Annars styr jag själv hur stor foderkostnad jag har varje månad. T:s basmat är ju hö och han äter ca 15-20 kg per dag. Sedan får han lite havrefri musli och lusern...inte så mycket pga att han blir för pigg. Men efter ridning får han alltid en liten kraftfodergiva + olja + vitaminer.  Dock funkar det väldigt med den stora högivan han får!! Han ser muskelmässigt väldigt fin ut på hösten/vintern/våren  Hade samma "problem" med Zimé med att hon fick mest stor högiva och väldigt lite kraftfoder...också havrefritt. Så det var inga problem att ge T nästan samma foderstat   Sedan tillkommer ju självklart försäkring, Hovis och vaccinering och lite annat emellanåt.

 Hösten kommer att bli betydligt mindre utgiftsmässigt för mig Jag vet också att jag kommer att både vara jättenöjd med min nya utrustning och kommer även att använda mig av allt under en lång tid framöver  Ska också tillägga att det var många år sedan jag la ut så här pass mycket på en häst  Tur att han är "värd varenda krona" jag lägger ner på honom  ....min "lilla" hjärtevän  

Under veckan ska jag lägga ut en annons på mina 3 sadlar och annat som jag har till salu!! Bara att hålla tummarna på att någonting går att sälja 

Jag kan helt klart rekommendera er att skaffa en "utgiftsrapport" att fylla i varje månad för att se VAD ni har för utgifter på hästen/hästarna   Man får sig en tankeställare när man ser kostnaderna!!!

  Lätt att installera på datorn och fylla i varje månad 

Mvh anaby  

Givetvis blev det regn ikväll..MYCKET REGN..så det blev tyvärr  ingen ridtur för oss ikväll   Jag passade istället på att "röja" och fixa lite med mina hästgrejer både uppe och nere Behövdes verkligen!!! Kommer att behöva "titta igenom" allting mer för jag hittar inte det 3-delade bettet jag skulle prova på T  Har jag tur så ligger det i stallet i skrubben men annars har jag letat överallt där jag tror att det kan vara...hmmm!! Tja, får se imorgon om det ligger i stallet annars är det bara att fortsätta leta vidare  Himmla tur att det inte var ett dyrt bett..om jag inte skulle hitta igen det  

Har även passat på att sätta ihop ett träns från Horze...satt på hakar på tyglarna som INTE passade  Det var hakar till täcken men jag tänkte INTE på att hakarna var mindre än vanligt så det gick att få på haken men inte att stänga igen den Typiskt!! Annars hade det funkat jättebra!! Hittade dock 2 st hakar till i mässing från en gammal förbygel som jag använde till de nya tyglarna i supergrip  Kommer att matcha Rambo Micklem tränset perfekt som har mässingbeslag 

 Får beställa 2 st hakar till från Börjes beställningen (som ska skickas inom 1 vecka) som jag kan använda till mina stolptyglar. Sedan är jag nog ganska nöjd med att ha 3 uppsättningar med hakar till olika tyglar.

Har även smörjt ridstövlar och 2 par shortchaps. Ska prova mina S och se hur de passar....annars har jag de nya i M från Hööks att rida i 

Har även packat om lite i mina 2 "lövkorgar". I den ena är det enbart benskydd och den andra blev lite "allt-i-allo-korg" med magneter, huvor, täckesgjordar, handskar mm Och äntligen kommit till skott och packat i min nya ryktväska med lock...med vettiga saker som behövs varje dag  Den ligger nu och väntar på att användas i IKEA-kassen.

Imorgon ska jag slänga mina gamla "rått-ätna" sadelskydd och byta till de nya som jag köpte i Ullared   Och smörja lite träns och sadlar....var ett tag sedan nu.

Det ser inte ut som om det blir regn imorgon..jag hade tänkt skritta ut en sväng med T och håller tummarna att vi kan använda G4:an  

Ska även försöka ta mig iväg och köpa färg så jag kan fortsätta måla "blomlådan" och redskapen. Skulle vara så skönt att få det klart imorgon!!

Nej, nu ska jag se lite på TV innan bädden väntar!!

Ha de gott så länge!!!!

Mvh anaby  

Då går vi vidare på resan och hamnar 11/2  2008. Den här gången rider jag med ett balansbett från Globus. Det enda bettet som T accepterade från början....Man rider med 2 tyglar så tar man inte i den nedre tygeln är det väldigt milt att rida med. Och jag rider som vanligt med "halvlånga" tyglar 

Så här ser bettet ut:

  Tror att det egentligen är ett westernbett. Har dock inte ridit med det sedan maj 2008 då T istället började gå med ett vanligt rakt bett. Det fungerade fin fint  Och bomlös sadel som vanligt  

 I första filmsnutten är det skrittjobb....med några skidårare i bakrunden...som T inte bryr sig om  Här ser man lite av hans otroligt trevliga temperament  Som kommer att visa sig mer allt eftersom tiden går  

Vi gör lite sidvärtsrörelser, halt, fram & bakdelsväningar, ryggningar. Det enda som blir är att T är så ivrig när man gör halt och vill gärna bestämma VAD han ska göra. Jag vill att han ska stå stilla i några sekunder och VÄNTA på vad jag vill istället Inte lätt att vänta alla ggr...tur att matte har någorlunda bra tålamod  

Som vanligt är det mycket beröm i form av rösten, klappar och hästgodis  

Sedan går vi vidare till trav och kavaletti.

I traven är det nu fokus på att trava flera varv i taget. Vilket har börjat fungera riktigt bra  Inget krav på formen än...

Enda fokusen på kavalettina är att han ska trava lugnt över och inte trassla in sig i bommarna  Gick tillfredställande för att bara ha gjort det några ggr 

Vi jobbar vidare!!

Mvh anaby  

Det blåste verkligen hur mycket som helst imorse!! Och var jättevarmt ute 

Och jag var verkligen hur trött som helst...suck!! Att rida i den här stormen med T är inte att tänka på..blåser det lite går det bra men så här pass mycket och med tanke på att han har vilat så länge nu=inte alls bra för någon av oss!!

Istället packade jag 4-hjuling + släpvagn och begav mig ner på åkern för att fixa det sista idag Och tänka sig...när jag stegade upp för att sätta dit de sista 2 stolparna...hittade jag av bägge stolphålen...bara så där  Ibland har man tur!!! När de var på plats var det bara att rulla ut tråden och trassla ut den och sedan sätta fast tråden och allt var klart  GUDARS SÅ HÄRLIGT ATT ALLT ÄR KLART NU!!!

Fortsatte med att lägga ut bommar på ena långsidan utanför spåret. Läste i Hästmagazinets hoppbilaga att man kan lägga ut bommar med 3,5 meters mellanrum...jag har lagt ut 3 st. Avståndet 3,5 meter innebär 3 skrittsteg....2 travsteg och 1 galoppsprång  Jättebra för oss som behöver bomarbete i alla gångarter. Det bästa är jag INTE behöver kliva av hästen för att ändra avståndet...jag ändrar bara gångart istället  Tror att det här kommer att passa oss perfekt framöver 

Avslutade åkerarbetet med att kratta bort det sista gräset/höet på spåret efter hela åkern. NU ÄR ALLT KLART!!! Så skönt att nu kunna rida och slappna av utan att vara rädd och oroa sig för att T ska halka  Jobbigt har det varit när jag tyvärr inte är ok i kroppen men samtidigt så är det värt jobbet för mig då jag rider på åkern  Nu får jag ta det lite lugnare någon dag så att kroppen piggnar till igen. Ingen joggingtur idag!!! Det får vänta tills imorgon. Dock jag har tänkt mig en kortare ridtur om blåsten ger med sig annars får det också vänta tills imorgon 

Jag har också målat lite idag!!! T:s "blomlåda" till Termobaren är gul  

och passar inte riktigt in i vindskyddet som är målat i rött och blått  Absolut inget större problem men jag vill gärna måla den blå. Vilket jag har gjort idag  Bilder kommer imorgon!!

Högrepen och plastgrepen blev också målade. Ska måla krattan, sopen och den andra plastgrepen imorgon. Givetvis är det skaften jag målar  Och som pricken över I:et tog färgen i princip slut  Ska åka iväg imorgon och köpa en liten burk. Det kommer att räcka för att måla dessa smågrejer klart.

Nej, nu ska jag lägga nya remontränset i oljebad och se om jag hittar ett träns att fästa det nya 3-delade bettet på  innan det är dags för middag!!!

Ha de jättebra så länge!!

Mvh anaby     

Nu har jag piggnat till lite och fotat det jag handlade på Hööks i helgen 

Här kommer det!!

Hundarna fick en ny jättefin filt att ligga på  

Jag "jagar" som vanligt ny rosa utrustning till oktober månad som är "bröscancermånad"!! Givetvis blev det en rosa mössa   

Täckeshakar som jag ska använda som "snabbhakar" till tyglar  

Halva REApriset på dessa shortchaps!!! Något ljusa i brunfärgen men annars helt ok Har S hemma och de är en aning taijta  Så dessa M ska nog passa alldelens utmärkt. Kanske något stora men hellre det än att man nästan får "blodstopp"   

Ett blingat enkelt pannband i x-full  Har redan ett jättefint 2-delat som jag köpt från Kyro  Men det är så svårt att hitta utrustning i x-full så jag slog till även på den här...till bra pris ska jag tillägga  

Ett remontträns i x-full.... 

...som jag tror kommer att fungera bra på T   Ska lägga det i oljebad i några dagar och sedan fota det på hästen. Så fler bilder kommer på det under veckan.

Ett par nya smala tyglar i supergrip material som enbart ska användas vid hoppträning  

Riktigt fina   Gummitrådarna är gråa så jag tror att de kommer att se fräscha ut länge!!! Är det vitt ser det inte så roligt ut efter ett tag efter användning  

Bra att ha!! 4-pack av paddar!!! 

Bakstrykkappor som INTE ska snurra!! Ska genast prova dem imorgon!!!

Nytt långt vitt grimskaft. Superbra vid lastning  och annan hantering  

Mer utrutstning till "oktober-rosa-månad". Har insett att det är svårt att få tag på Rosa i storlek full  ...så jag ska köpa in vita schabrak och färga dem rosa  Blir enklast och billigast  

Självklart var jag tvungen att köpa dessa borstar till min "ler-inpackade-mammut"  Såg ikväll att han var rejält smutsig efter gårdagens regn  och efterföljande rullning     

Och sist men inte minst!!! Denna är INTE köpt på Hööks!! Ropade in den på Tradera för under 100-lappen inkl. frakt...storleken är x-full och självklart är den brun  och helt ny  

Nej, nu väntar snart bädden!!! John blund börjar göra sig påmind 

Ha de gott så länge!!

Mvh anaby   

Distriktsvet. ringde ganska omgående tillbaka till oss efter lämnat meddeland och efter L-O hade förklarat läget ansåg hon att han var rätt så ok...och att det mest troligt var ett getingstick i munnen. Det som var mest oroande gvar att han INTE drack eller åt...Vi skulle försöka ge honom vatten med en "spruta"....gick inte det skulle vi ringa upp igen och åka in med honom. Förmodar att det då var dropp som gällde!!!

Det gick jättebra att ge honom vatten med "sprutan"  i omgångar och nu har han fått i sig ganska mycket. Det blir lättare och lättare för varje gång  Tack och lov!! Vi måste naturligtvis stanna några ggr på vägen och "vattna" hundarna. Har en sträcka på ca 30 mil att åka med husvagnen 

Nu är vi alldelens strax på G!!! Jag ska bara packa ihop datorn och sedan ska vi packa in allt i bil + husvagn 

Är det bra internetförbindelse ikväll bloggar jag en kortis sent ikväll annars får det vänta...vi får se hur det blir 

Nej, dags att lägga på en rem innan resten av familjen börjar skrika på mig 

Ha de så länge!!

Mvh anaby