anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering.

Alla inlägg den 10 november 2011

Av anaby - 10 november 2011 22:32

Har hittat några failbild som bla Henrik tagit av T

T har ganska stort huvud men här är det riktigt stort!!!! Förbered er på STORA huvuden på alla djur  


 


Opppsss!!!


 




Sur?? Nej, då inte alls   


 




Den här ovan tycker jag är ganska häftig  



   


Ren?? Nej, bara T  


Mvh anaby  

ANNONS
Av anaby - 10 november 2011 15:26

Kan säga ärligt att de var tungt att stiga upp efter 3 timmars sömn   Kroppen riktigt skrek till mig: LIGG KVAR!!!

Lyckades allafall kravla mig ur sängen när väckarklockan ringde och tog mig till soffan...piggnade till på ca 1 timme  Då tog jag mitt pick och pack och gick ner till stallet. Det är så himla skönt att vara i stallet och rida på dagen  LYX!!!!

Muggen såg riktigt bra ut!!! Härligt!! Dock upplevde jag att T var en aning mer svullen på det benet igen...trots sulfan Gjorde iordning honom för ridtur och tog några kort på "det gula" även idag...fast med kameran istället för mobilen    


 



 






   


Sedan begav vi oss ut på en ridtur i solen  jag och T  Vi hade tur idag....motorsågen gick varm INNAN vi skulle rida...och sedan lagom tills vi var på G var han borta 

Inget snubbel överhuvudtaget idag...LOVELY!!!! Vi travade där vi brukar och det gick fina fisken  Han är lite tittig och pigg men det är absolut inga som helst problem att rida...bara trevligt att han reagerar lite lagom på omgivningen    Var lugn och fin där nere nedanför kyrkan där han blev strirrig över mannen i skogen i måndags..ingen reaktion idag!! Det kändes riktigt bra      

Skrittade hem på en lugn och fin häst!! Härlig ridtur som gav extra energi!!!

Svullnaden i bakbenet var i princip borta efter ridturen  HÄRLIGT!! Får se hur det ser ut imorgon!!!

Väl hemma tog jag kort på muggen...eller det lilla som är kvar av den nu 



Höger fram. Man ser att det är "rosa" där det muggen har varit tidigare. Nu är det endast lite, lite på ena kanten. Ser riktigt bra ut  För tillfället smord med salycylsyrevaselin.



Höger bak. Syns lite dåligt men det som är kvar är några krustor i mitten. Jag har smort med salycylsyrevaselin...det är därför det ser så "flottigt" ut  


   


Höger fram. Där han har trampat sig tidigare. Ser riktigt fint ut nu!! Dock blev sårskorporna en aning hårda så jag har smort med Helosan salva för att mjuka upp dem. VILKEN SKILLNAD BARA PÅ 2 DAGAR  


T fick lunch, sulfa och magnetbehandling medans jag smorde muggen, trampade ner hö, mockade vindskydd + hage. Avslutade med att fylla på vatten i Termobaren. Det funkar bra att fylla på med en vattendunk varannan dag och sedan byta helt nytt vatten varannan dag  Och lätt att skrura ur när man kan ta loss och flytta på Termobaren! Det gick inte med den gamla...


Tog några bilder på hagen och T innan jag gick hem. Tyvärr en aning ruggigt ute men man ser på ett ungefär vad det föreställer tror jag 


 


Jag är otroligt tacksam att hagen är så torr och fin som den är!! Vill INTE ens tänka på hur hemsk muggen skulle ha sett ut annars  



Lika torr och fin på andra sidan  


   


Så här ser det ut nedanför stora höhäcken efter dag 2 när jag har fyllt på hö. Oftast brukar T äta upp det mesta av höet som ligger nedanför om det inte regnar eller varit väldigt lerigt...Då vill han INTE äta upp det  



Det är mest lerigt precis utanför vindskyddet. Ska se om vi kan göra någonting åt det under nästa vecka och ev. fylla på med lite grus!!! Ser ändå relativt ok ut  



   


En nöjd T som chillar inne i vindskyddet medans han får magnetbehandling  


 


Det visade sig att han väntar på att jag ska fylla på Termobaren....när det var gjort....blev det att dricka vatten och sedan gå ut och äta hö  Man har ju minsann visa "rutiner" säger T!!!!  Hi hi!!


Jag har nu landat hemma och ska åka iväg på Apoteket för att köpa mer salycylsyrevaselin. Så att det finns under helgen. Resten av kvällen blir väldigt lugn...kommer INTE att göra många knop  och det blir en tidig kväll för mig!!! Eller rättare sagt jag ska försöka lägga mig i vettig tid  

L-O var jättesnäll och åkte iväg och handlade mat igår  Det går inte med ord att beskriva hur skönt det kändes att slippa när jag var så trött!!!

Nej, nu måste jag lägga på en rem så att Apoteket blir gjort innan jag blir för trött igen!!

Ha en jättebra fortsatt torsdag em och kväll!!
Chilla lugnt  

Mvh anaby  


ANNONS
Av anaby - 10 november 2011 12:53

Vi fortsätter med del 2 av historien med Kadett.


Del 2 Kadett


Jo, slutligen hade pappa byggt klart stallet hemma på  gården, så Kadett fick flytta in. Problemet var bara att han var ensam.... Så pappa ringde till Gösta  (Björns pappa) nere på Gran, för att höra med honom om vi skulle kunna få låna ett får till sällskap till vår ponny.  Och det gick bra, vi fick låna en tacka.


Pappa gjorde klart för mig direkt vad som gällde i framtiden. Han skulle ge Kadett mat och vatten på morgonen och ta ut honom i hagen. Det var min uppgift att mocka, ta in honom, fylla på vatten, ge kvällsmat och rida. Sedan skulle jag sopa efter mig och hålla ordning i stallet och följa med och hämta spån och hö. Året var 1975 och jag var 8 år gammal…Han gjorde klart för mig att om jag INTE skulle sköta om min ponny varje dag skulle han säljas….


Sommaren kom och jag såg framemot att det skulle bli ljust när man skulle rida på kvällen. Jag var i stallet varje dag och mockade, fodrade, pysslade och red. Kadett kunde vara mycket tjurig…när jag skulle hämta honom i hagen tex sprang han bara iväg. Jag kunde hålla på i timmar..när jag i princip nästan nådde grimma vände han helt sonika och galopperade iväg….till slut var jag både arg och ledsen och fick lov att gå och be pappa om hjälp..direkt pappa visade sig stod ponnyspöket som en stenstod och det gick helt plötsligt hur bra som helst att ta fast honom…GGGRRRRR!!!!! Jag har tillbringat åtskilliga timmar att försöka fånga denna ponny och i 95 % av gångerna har jag fått ropa på pappa och bett om hjälp…det var ju tur för mig att han har haft eget företag och jobbat hemma.


Sedan har vi de gångerna som han kom ut från hagen och skulle fångas in. Shetlandsponnyer har en benägenhet att ALLTID lyckas rymma från hagar hur man än bär sig åt. Men det är också den enda hästen som jag har ägt som har varit lös i tid och otid….Ja, allafall så var Kadett ganska tjurig när han äntligen kom lös han ville väl njuta av sin ”fritid” så att säga. Då fick vi jaga honom runt gården och potatisåkrarna till pappas stora ilska!!! Oftast var det min mamma som lyckades fånga honom! Hon är livrädd för hästar!! Hon har INTE ens klappat alla hästar som jag har ägt under åren. Ja, hur det nu var så ställde hon sig på bron med hårdbröd och lockade på honom, och han gick dit så att jag eller pappa kunde fånga honom. Så när vi hade kommit på att det fungerade med hård bröd var det bara för mamma att ställa sig på bron när ponnyspöket var lös. Det fungerade alltid!!


Sedan har vi den gången när pappa, 185 cm lång slängde sig på Kadett när har var ute och sprang vid fotbollsplanen på skolan. Pappa tänkte: att när jag får tag i manen på ponnyn så stannar han ju eftersom jag väger en hel del! Kadett hade INTE samma tanke. När pappa greppade manen, spände Kadett halsen och fortsatte att springa och pappa släppte INTE utan blev släpad över hela fotbollsplanen. När fotbollsplanen tog slut insåg pappa att han var tvungen att släppa innan asfalten kom…och det gjorde han medan Kadett sprang hem till mamma och fick hård bröd. Då var pappa INTE glad!!!


Eller den gången som min syster kom på att hon skulle gå ut och gå med Kadett. Hon är INTE ett dugg hästintresserad och 6 år äldre än mig så hon var ju större. Allt gick bra tills de var på hemväg då fick Kadett för sig att han skulle springa men min syster Lena hade INTE samma tanke. Ja, Kadett spände sin tjocka hals och sprang hem med min syster hängandes i grimskaftet. Hon var INTE glad och definitivt botad från allt som hade med hästar att göra under all framtiden…


Jag hade väldigt roligt med Kadett. Jag körde vagn, släde och vi tolkade mm. På vintern klipptes han eftersom han hade en fruktansvärt tjock päls och jag aktiverade honom varje dag så han blev rejält svettig. Så min morbror Gösta kom och hjälpte pappa att klippa honom. Gösta skodde även Kadett. Han har varit en riktig klippa under ALLA år och hjälpt oss mycket med de första hästarna vi har haft.


Sedan har vi den sommaren som han fick kolik…shettisar är ju shettisar och Kadett var inget undantag med att vilja ha mycket mat…Vi fick gå ut och gå med honom i timtal innan koliken släppte. Nu hade vi tur att det gick över men efter det var vi tvungna att ransonera det gröna gräset till honom under hela sommaren och vara speciellt noga med att vänja in honom med gräs när sommaren började. Vi slapp allafall fler fall av kolik och det kändes mycket bra.


Sedan har vi då ridningen. Jag är ju väldigt tjurig och envis och det var även min ponny. När vi var ute och red så galopperade han alltid på ett ställe och sedan tvärnitade han alltid på ett annat när han galopperade…Jag föll givetvis av och blev arg. Klev upp på ponnyn och gjorde samma sak igen. Kadett galopperade och stannade och jag föll av…så kunde vi hålla på ett tag eftersom jag hade gett mig den på att jag skulle sitta kvar…När jag hade fallit av 10 ggr eller klarat mig kvar 1 gång när han stannade, gav jag mig för den dagen. Det tog INTE många veckor innan jag ALLTID satt kvar. Då började han testa mig på andra sätt istället. Jag var ju liten och det var tacksamt att testa en liten människa för en smart tjurig ponny!!!


Sedan började vi att hoppa lite med Kadett. Han galopperade inte på så fort mot hindren men hoppade i princip allt vi ställde fram. På så sätt var han väldigt snäll. Vi hoppade inte några höga hinder. Innan jag sålde honom hade jag och Kadett lyckats hoppa något enstaka hinder på 100 cm, det är ganska bra med tanke på att han mätte 105-110 cm själv i mankhöjd.


Efter första året ville Gösta ha tillbaka tackan som vi lånat som sällskap till Kadett. Då fick pappa en annan ide. Vi skulle köpa 2 getter och ha som sällskap. Sagt blev gjort, 2 getter införskaffades. Pontus och Pella. En hane och en hona, vilket innebar att det slutligen blev 3. Det föddes en lite Polly. Tyvärr dog Pella i samband med förlossningen. Men Pontus var kvar. Jag höll på väldigt mycket med getterna och Pontus och jag fick ett mycket speciellt band. Tyvärr blev han så fixerad vid mig att han ”försvarade” mig så fort någon annan kom in i stallet. Han stångade helt enkelt ALLA som kom in i stallet. Pappa höll på att bli galen!! Så det slutade med att vi fick ha Pontus fastbunden. Till slut var vi tvungna att sälja båda getterna till min stora sorg…


Jag lärde mig jättemycket av Kadett men jag blev äldre och framför allt längre. När jag var 12 år var jag ganska lång och vi övervägde att sälja Kadett, men jag kunde inte. Jag kände att jag behövde en övergångsperiod innan jag kunde sälja honom. Han var ju min första häst! Men vi kunde ju köpa en häst till så att vi hade 2 hästar, då hade de sällskap av varandra. Min morbror Gösta hade med jämna mellanrum tagit på sig att ta hand om varmblodstravare för att träna dem och få dem bättre. Halvt om halvt hopplösa fall men Gösta var duktig och tyckte att det var roligt. Just nu hade han hand om en inlånad häst som hette Pelè Trixon, jag kommer inte ihåg åldern men mellan 8-12 år har jag för mig att han var. Han var väldigt snäll och gick både rida och köra. Nu hade han en skada i ett ben som de skulle kolla upp och var han okej skulle vi få köpa honom för ägaren. Efter några dagar ringde Gösta och sa att det hade kollat upp skadan och tyvärr var den så allvarlig att Pelè varken skulle gå att rida eller köra. Ägaren till hästen hade tänkt att ge oss Pelé fick vi höra i efterskott men nu när hästen var så krasslig tyckte han att det var bättre att han fick somna in. Och det var ett mycket bra val. Jag tyckte givetvis INTE det då men när man ser allt i efterhand brukar det klarna.


Gösta hade en hel del kontakter med andra travtränare, så det dröjde inte länge innan han visste av en  potentiell häst till salu. Detta var i maj 1979. Vi åkte ut till Anders Lindgvist stall på Umåker för att titta och rida på den där hästen. Han hette Abbe Saunders och var 10 år. Färgen var rödfux, han hade den rödaste fuxfärgen jag har sett någonsin på någon häst. Och han var så snäll både att köra och rida. Han var nog ungefär 160 cm hög. Så för mig var han enormt stor…


Mamma och pappa funderade både hit och dit med hur vi skulle göra. De förstod att jag inte skulle kunna rida på Kadett så mycket längre och behövde en större häst om jag skulle fortsätta att rida.


Så efter mycket om och men blev jag ägare till en varmblodig travhäst vid namn Abbe..Men det bästa var att Kadett fick stanna kvar.


Fortsättning följer…för de som orkar fortsätta att läsa..

Mvh anaby  




Av anaby - 10 november 2011 01:06

Det är på gott och ont att jobba natt...man får en hel del funderingar och beslut som tas  Hi hi!!

Jag har allafall bestämt mig för att sätta igång och jogga igen  Nu när kroppen verkar har återhämtat sig relativt bra under oktober månad och energin nästan är tillbaka. Jag har även några kg som jag skulle vilja bli av med  Nu när jag inte har haft så mycket energi och kraft har jag inte heller rört på mig så mycket som jag brukar göra i vanliga fall...vilket innebär att det har blivit några kg övervikt. Det är inte mycket men 4-5 kg SKA bort för att jag ska bli nöjd själv!!! Då väger jag lagom mycket  Jag ska tillägga att jag INTE är tjock eller överviktig utan känner bara själv att jag kommer att "må bättre" i både "knopp & kropp" om jag går ner dessa kg. Sedan kommer värken i nacke och axlar att bli mindre när jag börjar jogga igen. Så då slår man så att säga "2 flugor i 1 smäll"  

Måndag den 14/11 är det dags att "väga & mäta in" och springa första passet på flera månader!! Mest troligt blir det så att jag kommer att ta med Peppis på mina joggingpass. Han är lättsam att ta med   Atlas är mer som en ångvält  Får se sedan hur det utvecklar sig...om jag kommer att ta dem varannan gång eller hur jag gör...Det visar sig sedan.

T har 2 vilodagar i veckan och då räknar jag med att springa några längre pass. Till att börja med kommer jag att springa varannan dag...det kommer nog att räcka tills jag får upp flåset igen   Sedan får jag se om det blir någon dag till. Men 4 dagar per vecka till att börja med...tror jag kommer att fungera riktigt bra  

Jag har ingen tidsplan på hur lång tid det kommer att ta att få upp flåset igen eller att gå ner mina kg. Jag kommer att ta det som det kommer....det löser sig så småningom  
SER FRAM EMOT DET!!! NU KÖR JAG  ÄR PEPPAD SOM BARA DEN!!!!

Mvh anaby  

Presentation


Välkommen till mig! Jag bloggar bla om min satsning att tävla i hoppning upp till 130 cm efter 17 års frånvaro på tävlingsbanorna. Och en massa annat trevligt :)

Fråga mig

27 besvarade frågor

Omröstning

Går du någon typ av utbildning?
 Nej, jag jobbar.
 Ja, jag pluggar men parallelt med jobbet.
 Ja, jag pluggar.
 Ja, jag pluggar och jobbar extra.

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5
6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering. med Blogkeen
Följ anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering. med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se